Per Lindberg, områdespolis i Gnesta, visar en påse med beslagtagen cannabis som hittades vid en visitering nyligen. Men trots att polisen klara upp en del narkotikabrott är det bara toppen på isberget, menar han.
För att komma åt drogerna, särskilt bland barn och ungdomar, riktar sig nu polisen till föräldrarna.
– Vi kan inte göra jobbet själva. Vi måste lägga ett större ansvar på vårdnadshavare och höja kunskapsnivån, säger Per Lindberg.
Ett informationsblad har tagits fram och ska delas ut genom skolan. Längst bak i broschyren finns en lista på saker som föräldrar bör vara uppmärksamma på: skolk, nya vanor och umgängeskretsar och besök på drogliberala sidor på nätet, bland annat.
– Många är rädda för att ta kontakt med socialtjänsten till exempel. Vi upplever att många tassar lite på tå kring det här, man måste våga vara tuff som förälder, säger Anna Bohman, tillförordnad gruppchef för områdespoliserna.
Gnesta sticker ut rejält i statistiken som finns tillgänglig. I landstingets enkät svarade 14 procent av eleverna i årskurs nio att de testat narkotika, jämfört med sex procent i Sörmland. Siffrorna är från 2017, men de flesta ungdomarna i årskullen bor sannolikt kvar i Gnesta.
Antalet polisanmälningar är ett annat sätt att läsa av trender, men det säger enligt polisen mer om hur mycket myndigheten fokuserar på just narkotikabrott för tillfället.
Vissa kommuner, bland annat Oxelösund, har mätt halter av narkotika i avloppsvattnet för att följa hur droganvändningen utvecklas. Någon sådan mätning har dock inte gjorts i Gnesta.
– Vi jobbar mycket med unga och märker av en liberal inställning mot framför allt cannabis bland de som åker fast, men det är inte säkert att det är talande för alla, säger Per Lindberg.
Polisen hoppas nu att fler föräldrar ska ta frågan på allvar och prata med sina barn om droger.
I Trosa har företagare och privatpersoner nyligen tagit initiativ kring nattvandring och dialog. Polisen ser gärna att liknande engagemang växer fram även i Gnesta.
– Vi möter många ungdomar när vi är ute, särskilt nu när det blir lite varmare. Men vi träffar sällan några föräldrar, konstaterar Anna Bohman.
– Det finns ju inget som hindrar att man som förälder åker och kollar läget på en adress där man vet att ungdomarna vistas. Det kanske är lite pinsamt, men då vet man i alla fall vad som händer, säger Per Lindberg.