– Det ligger väl i släkten, säger Johan Landergren från Sigtuna om flygningen.
Det hela började med hans morfar och sedan dess har barn och nu barnbarn fascinerats av de höga höjderna. Redan efter knappt tre veckor kan nu Johan flyga själv, utan instruktör.
– Första veckan var det svårt, men nu sitter det liksom i kroppen.
Johans mål är att jobba som pilot. Vilket är vanligt bland unga som kommer till flygskolorna på Vängsö, berättar Lennart Jonsson, en av lärarna på segelflygskolan.
– Sedan går de vidare till motorflyg och efter det kommersiellt flyg.
Att lära sig flyga är lite som att lära sig cykla, förklarar Lennart Jonsson. Det handlar om reflexer. Efter omkring 15 starter kan de flesta landa planet säkert.
Segelflygning är en lagsport och även väldigt socialt. För varje start behövs ett motorplan som drar upp segelflyget, en person som håller i en av vingarna precis vid starten så att planet hamnar på rätt köl, någon som vinkar med flaggan att allt är klart för start och så vidare.
I år firar Vängsö flygplats sitt 75-årsjubileum. Lennart Jonsson har inte flugit riktigt lika länge.
– Jag började 1967 och har varit på Vängsö nästan hela tiden. De riktigt bitna håller på hela livet. Det är läkaren som får säga stopp för min del och än så länge har han inte sagt något.