– Till mig sa de att mamma är för pigg, säger Annika. Hon har för lite hemtjänst för att få en plats på ett särskilt boende.
Annikas mamma är 90 år och har levt ensam länge. Hon ser dåligt och har konstant värk i kroppen som gör att hon har svårt att röra sig. Men i huvudet är hon klar, något som Annika tror är till hennes nackdel. Kommunen anser att Annikas mamma inte är tillräckligt sjuk för att få en plats på ett särskilt boende.
– Hon känner sig ensam och orolig. Med hennes värk klarar hon inte av att gå till de öppna dagverksamheterna. När hemtjänsten kommer blir besöken så korta att hon ibland inte hinner upp ur sängen innan det är dags för dem att gå igen. Så hon har tackat nej till att ha hemtjänst mer än någon gång per dag, även fast hon behöver det. Hon har också själv sagt att hon vill till ett särskilt boende.
Istället blev hon erbjuden en plats på trygghetsboendet vid Cirkusplatsen. Något hon också tackade nej till. Ensamheten skulle vara lika stor i den lägenheten.
Karins snart 90-åriga pappa har haft mycket ångest, samtidigt som han ibland är väldigt förvirrad. Det har hänt att han har blivit aggressiv och hotat med att skada sig själv. För Karin var det därför uppenbart att deras pappa inte klarade sig själv längre. Även Karins pappa blev erbjuden trygghetsboende. Han tackade ja.
– Men han kände sig fortfarande ensam och hade ångest. Varför kallas det ens trygghetsboende? Vi har varit tvungna att ansöka om varenda grej vi vill ha anpassat. Det finns inga handtag i duschen, det är trösklar i lägenheten och så vidare.
Efter flera år fick till slut Karins pappa en plats på ett särskilt boende. Den här gången hade också hemtjänstpersonalen påtalat att han behöver mer stöd. Karin säger att hennes pappa nu mår mycket bättre tack vare placeringen.
De båda döttrarna tycker att det är alldeles för svårt att få en plats på ett gruppboende. Deras föräldrars generation är van att klara sig själva och har en annan stolthet, säger de. Det ska mycket till innan man ber om hjälp. Många gånger "spelar man friskare" för personer utanför den direkta familjen, säger döttrarna. Därför borde det vara självklart att man får det när man väl frågar.
– Jag jobbar själv inom socialtjänsten där jag bor och jag vet flera som har fått en plats på särskilt boende som varit piggare än min mamma, säger Annika. Så när man i Gnesta säger att det är så här i hela landet tror jag inte på det, för jag vet att det inte är så.
FOTNOT: Både Karin och Annika heter egentligen något annat.
Har du liknande erfarenheter? Hör av dig till Gnestaredaktionen!
I tisdagens papperstidning - Hemtjänstpersonal: "Det har funnits de som har behövt annat boende"