Bland annat nämnde personalen att man sedan omorganisationen inte längre hjälper varandra över gruppgränser.
– Om man byter brukare och bryter planeringen, och det värsta händer, att man är med och en olycka eller en krock, då behöver jag veta vem som är i bilen. Det är mitt ansvar. Sedan är det klart att man har möjlighet att hjälpa till där det behövs om man vill, säger Hjalmarsson.
Att det finns för lite personal och att det inte tas in vikarier känner Åsa Hjalmarsson inte igen sig i heller.
– Jag vet inte vad de grundar det på. Vi har rätt mängd personal utifrån de timmar vård vi ska ge. Vi försöker alltid ringa in vikarie om någon är sjuk, men ibland tar det tid att få tag i en och då delar vi ut de jobb som finns tills vi får in någon.
Personalen beskrev att de inte blev lyssnade på, och att ingenting hände med händelserapporter.
– Så fort det händer något som inte fungerar så ska vi ju skriva rapport. Om man är sen så att en brukare inte hinner duscha, till exempel. Men vad händer med alla rapporter? Ingenting, sade personalen.
– De rapporterna hanterar jag och redovisar på arbetsplatsträffar. Sen jag började har jag varit tydlig med att jag vill att man kommer till mig med synpunkter så att vi tillsammans kan titta och förbättra. Det är bara en person som kommit till mig sedan februari med synpunkter, så jag kan inte riktigt känna igen mig i den bilden, svarar Åsa Hjalmarsson.
För korta körtider, alltså tiden att ta sig mellan besök, var också något personalen lyfte. Enligt Åsa Hjalmarsson är körtiderna ett exempel på en förändring man gjort efter att ha lyssnat på personalen.
– Där lyssnade vi in, och har efter önskemål från grupper som jobbar på landsbygden nyligen förlängt körtiden, säger hon.
Vad gör att inte fler kommer till dig, tror du?
– De jag har pratat med har lyft fram att man historiskt sett har upplevt chefer som inte är närvarande och inte haft forum där man kunnat lyfta åsikter. Man har sagt till mig att "vi tänker på hur det var förut", så det kan vara ett skäl, säger hon, och fortsätter:
– Jag tycker vi har fantastiska medarbetare i Gnesta hemtjänst som gör ett otroligt arbete och är guld värda, de är våra viktigaste spelare. Men vi är ju varandras arbetsmiljö, den skapar vi tillsammans. Det är svårt att göra förbättringar om man inte konkret får höra vad som inte fungerar.
