Lindha och Johan Lemfors son går i tredje klass. Den här terminen har han 20 frånvarodagar – alltså en hel månads frånvaro. Under vårterminen i tvåan var han borta i fyra månader.
– I ettan gick det ok. Han klagade på ljudnivån men kunde få jobba i ett grupprum. När han inte kunde sitta stilla fick han springa ett varv runt huset. Men i tvåan eskalerade det, och då blev han hemmasittande fyra månader i sträck, säger Lindha.
Sonen har diagnosticerats med ADHD och autism. Det innebär att han bland annat har extrem energi, svårt att koncentrera sig, svårt med det sociala samspelet och med buller. Han kräver tydliga rutiner och någon som kan hjälpa honom avbryta
– När det här brister i skolan får han som en spärr och vägrar gå till skolan. Då kan man inte bara lyfta ut honom i bilen och köra iväg honom till skolan, för då bygger man bara på den där spärren ännu mer. Det här har gjort oss helt knäckta. När han är hemma från skolan, måste ju jag vara hemma från jobbet, säger Lindha.
Lindha och Johan säger att de har tur som har förstående arbetsgivare. Men den hjälp de har fått av Frejaskolan upplever de som allt annat än tillräcklig.
– Allt har varit på vårat initiativ. Vi har suttit i möte efter möte efter möte, vi har lämnat över hans journal med diagnos där det står vad han behöver. De vet vad han behöver, ändå står vi här, och nu håller mardrömmen från i våras på att upprepas. Barn har ju skolplikt, men ingen på skolan reagerade, ingen hjälper oss. I slutändan handlar det om pengar, säger Johan.
I våras fick deras son en egen resursperson som hjälpte honom. Varje morgon möttes han up av resursen, när skolarbetet eller situationen i klassrummet blev övermäktig kunde de avbryta, och resursen kunde hjälpa till att avstyra konfliktsituationer med andra barn som kan uppstå på grund av diagnoserna och deras symptom.
– Men den resursen tog man bort. Helt plötsligt skulle han klara sig själv. Och resultatet är att han gick hemma igen nu i höst, säger Lindha.
Sedan dess har sonen en resurs ibland, men den resursen kan plötsligt få ett sms som kallar bort den till en annan elev.
– På det senaste mötet med rektorn fick vi höra att vi skulle bara veta hur dyrt det är med en resurs. Vad ska vi svara på det? Vi kan ju inte trolla bort vår sons behov, säger Johan, och fortsätter:
– Vi anmäler nu skolan till Skolinspektionen, för så här får det inte vara.
