Lägenheten ligger i ett flerfamiljshus på domkyrkoberget i Strängnäs och trots att vi har gatuadress och GPS i telefonen hittar jag och fotograf Veronica inte rätt, utan är tvungna att ringa Gunilla.

– Ni är inte de första som inte hittar, säger Gunilla när hon möter oss utanför det gula rappade huset med gröna fönsterluckor.

Ingången ligger lite undanskymd, på en innergård bland de små trähusen. Vi tar av oss i hallen och är med ett steg inne i köket. Från diskbänken ser vi både gästrum, matrum, och delar av det kombinerade vardags-, sov- och arbetsrummet som även rymmer ett "bibliotek". Egentligen består lägenheten bara av ett kök med matplats och ett rum som ligger en halvtrappa upp, sammanlagt 48 kvadratmeter. För att få den begränsade ytan att kännas större har Gunilla delat in rummen i olika användningsområden.

Artikelbild

– Jag brukar säga att kökssoffan är mitt gästrum, här kan två personer sova när man drar ut underdelen. På nyårsaftonen brukar jag ha gäster som stannar kvar över natten och då fungerar kökssoffan bra samt soffan i vardagsrummet som man också kan bädda. Vi brukar sova gott trots att vi är många.

Mitt emot kökssoffan står köksbordet som man kan sitta åtta personer runt. Gunilla gillar att laga mat och bjuder gärna hem vänner på middag när hon känner för att umgås.

– Jag gillar att experimentera och laga olika rätter men just nu är jag inne på gammal husmanskost som palt och kåldolmar till exempel.

Palt kanske inte alla tycker är ett typiskt exempel på svensk husmanskost, men Gunilla har i många år bott i Skellefteå, och där är palt en självklar rätt som många åt förr i tiden.

Artikelbild

– Jag tycker palt är så gott. Även om palt och kroppkakor ser likadana ut så är det skillnad – palt görs på rå potatis och kroppkakor på kokt, förklarar hon.

Gunilla har bott i Skellefteå i två omgångar, först under uppväxten och senare med sin egen familj. Men för cirka tio år sedan tyckte hennes dotter Helena att hon ville ha sin mamma på närmare håll och föreslog en flytt till Sörmland. Först bodde Gunilla på Arnö och för snart sju år sedan bytte hon landet mot ettan på domkyrkoberget i Strängnäs.

Artikelbild

– Jag är van att flytta runt och har inget speciellt ställe som jag känner att just där är mina rötter. Jag brukar säga att jag bor där jag har min kudde och just nu så trivs jag här.

Gunilla är utbildad sjukgymnast och terapeut inom psykvården och har under många år arbetat med multihandikappade barn. I början av 1990-talet jobbade hon för Svenska kyrkan och Sida i Malaysia.

Artikelbild

– Det var ett tufft beslut att börja jobba där men det blev en häftig och intressant resa. Många familjer gömde undan sina handikappade barn för att de skämdes för dem. Men jag tror att vårt arbete gjorde skillnad och att det var många barn som fick det bättre tack vare vår insats.

På ena väggen i köket sitter en stor världskarta och en mindre över Sverige. När Gunilla dricker sitt morgonkaffe sitter hon och tittar på kartorna och reser med hjälp av fantasin.

Artikelbild

– När jag hör eller ser något om ett land eller stad så tittar jag på kartan och letar efter platsen. Numera har jag ingen lust alls att resa och förstår inte den allmänna hysterin att alla måste så långt bort. Många kan mer om hur det ser ut i Thailand än i Sverige. Jag tycker man ska uppskatta det man har.

Vardagsrummet ligger några trappsteg upp från köket. Här finns soffa, tv, skrivbord (arbetsrum) och en stor bokhylla (biblioteket) som rumsavdelare mot "sovrummet" där Gunillas säng står.

Artikelbild

– För varje flytt har det blivit färre möbler och nu har jag totalt inköpsstopp. Jag har det jag behöver och trivs med att bo här, även om det är som att bo på en båt, jag måste hela tiden plocka undan för att det inte ska se stökigt ut. Om jag får önska mig något så är det möjligen ett rum till, så att jag kan ha symaskinen framme hela tiden.