Simon trivdes förvisso bra med den gångna säsongens handbollsspelande med Trelleborg, och boendet i Malmö med sambon Anna Behm som även hon har ett handbollsförflutet i IFK. Skåneklubben ramlade dock ner i division 2 och Simon själv kände att det fanns några goda anledningar till att röra på sig.
– Jag kände att jag ville ge handbollen en chans medan det är roligt och då jag fortfarande är ung. Närmare hem till Nyköping också, beskriver Simon de tankegångar som gick efter fjolåret.
Rimbo HK, som hade elitseriestatus när Simon lirade division 1-handboll i fjol, förhörde sig om Simons framtidsplaner och hans kontrakt med Trelleborg.
– Kontraktet gick ut och jag var öppen för andra förslag också. Men allsvenskan är en bra nivå och det kändes som en chans att ta.
Och i Rimbos lagbygge ses han som en av hörnpelarna. Niometersspelare har tidigare varit en bristvara i laget.
– Jag har spelat hela matchen vid några tillfällen. Skadefri hittills, informerar Simon.
Den nya utmaningen han sökte och även fann medförde också en redig omställning.
– Rimbo spelar som i stort sett inget annat lag. En väldigt snabb handboll, det trycks i varje anfall och med ett utgrupperat försvar. Skotten kan komma när som helst varifrån som helst, beskriver Simon.
Paradoxen "organiserat kaos" tycks gälla under tränaren Dick Tollbrings ledning. Det vill säga en tydligt förankrad spelidé där merparten av spelarna liknar varandra i deras spelsätt.
– Alla vet exakt hur vi ska spela även fast det är en rörig typ av handboll. Det har tagit lite tid för mig att komma in i det – jag som är van mittnia, mer lirare med mycket inspel och så.
Laget räds inte att offra mycket av sitt försvarsspel för att ge utrymme för ökad målskörd framåt.
– Rimbo är ju ett lag som kan släppa 35 och göra 37 många matcher. Så var det även när jag mötte dem med Trelleborg men även med IFK, säger Simon.
Han var ett av totalt fem nyförvärv inför säsongen i allsvenskan, dit laget anlände efter ett misslyckat elitseriebesök. Laget har hittills inte lyckats förvalta den naturliga favoritstämpeln. Och så är det ju Simon plus fyra ytterligare som ska finna sig till rätta i den lätt kaotiska handboll som Rimbo förespråkar.
– Därför har vi haft jättehöga dalar och riktigt höga toppar. Vi har ännu inte hittat jämnheten och kanske förlorat fel matcher, och samtidigt vunnit matcher vi inte borde, funderar Simon.
Avsaknaden av stabilitet avspeglar sig väl i lagets tabellrad, som hittills avslöjar tre segrar, ett kryss och fyra nederlag. En viss saknad kan han även känna till sin moderklubb IFK Nyköping.
– Jag följer dem och det har ju alltid gjort. Har kollat några matcher i år. Synd att de åkte ur nu när nya sporthallen kom, beklagar han sig.
Kan det vara läge att sluta cirkeln i Nyköping och IFK i framtiden?
– Det är absolut inte uteslutet. Handbollsfredagarna saknar jag verkligen, Men det lär väl ta ett tag innan det är dags att komma tillbaks, avslutar Simon Skuthälla.