Det samlade intrycket är att IFK klev av för säsongen inte in närheten av att vara något som liknar ett färdigt lagbygge. Varken offensivt eller defensivt fanns något tryggt kollektivt spel.
Nu försökte IFK-ledningen att göra något inför kvalet och plockade in två nya tränarröster i Fredrik Edlund och Peter Melchersson. Två viljestarka personer vana att ta för sig ordentligt.
Ambitionen var god. Men på så kort tid kändes det som om de ville peta i lite för mycket. Det blev helt enkelt lite för mycket överambition och därmed än mer rörigt i redan stökiga och förvirrade spelarhjärnor. De borde fått längre tid på sig. Då hade det kunnat ge effekt.
I sista matchen innan jul- och nyårsuppehållet kändes det som att spelarna slutat lyssna på tränaren Robert Krantz. Visserligen såg detta bättre ut när serien rullade i gång igen i januari. Men spelet blev inte bättre för det. Där skulle man gjort förändringen.
Sedan är det ingen tvekan om att det funnits för få kvalitetsspelare i årets tunna IFK-trupp. Nu plockades en del veteraner in på slutet för att med sin rutin hjälpa till att få ordning på det hela.
Samma sak där. De skulle i så fall plockats in tidigare. Nu gav det bara hyfsat bra effekt defensivt. I alla fall i sista matchen. Offensivt missade och slarvade de precis lika mycket som de övriga spelarna.