Ärnebäcks gård utanför Vingåker, några hundra meter från Örebrogränsen, ligger inbäddat i gnistrande snö när vi kommer på besök. Inte en pinal ligger och skräpar på gårdsplanen.

Att stiga in i boningshuset anno 1901 är däremot som att komma in på en saloon i vilda västern. Amerikanska flaggor, skyltar och whiskeyflaskor pryder väggarna. Längs väggen i ett av rummen står ett femtontal cowboyboots i olika färger och storlekar uppradade.

Man är aldrig ensam när man rör sig i huset. Några sociala hundar följer varje steg. Här och där ligger en katt och njuter av stugvärmen medan det är många minusgrader utomhus.

Här bor Åsa och Joakim Kindström sedan 13 år tillbaka. De amerikanska inslagen i huset vittnar om deras intresse för westernridning. Förutom hästar, ankor, höns och kaniner har de ett hundratal mjölkkor, som är deras huvudsakliga inkomstkälla. Men de har även fler ben att stå på ekonomiskt. En av dem är köttlådorna.

Varannan vecka levererar de nystyckat kött av så kallad mellankalv till privatpersoner inom tio mils radie. Ibland ännu längre bort. Idén föddes när de fick veta vad som hänt med deras tjurkalvar, som är en "biprodukt" för mjölkbönder.

– Jag är noga med djuren, pussar och gullar med dem. Så vi tar hand om kalvarna väldigt bra. Sedan fick vi veta att de blivit sjuka och dött efter att vi sålt dem. De hade inte klarat att släppas ihop med djur från en massa andra gårdar, berättar Åsa.

Då rann sinnet till hos henne.

– Jag blev förbannad, och tänkte att det här gör jag bättre själv!

Därför behåller nu Åsa och Jocke Kindström alla tjurkalvarna, föder upp dem till mellankalvar, alltså till en ålder av ungefär 9–11 månader, då de är "tonåringar". Varannan vecka skickar de två kalvar till slakt i Närke. Veckan efter hämtar de styckat och paketerat kött som de direkt kör ut till privatkunder.

Många av kunderna är barnfamiljer och populärast i utbudet är köttfärsen. Men så har det inte alltid varit.

– Först trodde folk inte att det var så stor skillnad på den här färsen och den man kan köpa billigt i butiken. Men det är det. Fettet sitter inne i musklerna så man behöver till exempel inget ägg eller ströbröd när man ska göra burgare. Och det försvinner ingen vikt i stekpannan. Numera är efterfrågan så hög att vi måste mala ner även bog och rulle till färs, säger Åsa.

Att skicka till slakt varannan vecka och själva köra ut lådor till hela Mellansverige är förstås mindre lönsamt än att slakta fler djur åt gången och göra större leveranser mer sällan. Eller att främst rikta in sig på butiker och restauranger. Men här har paret gjort ett medvetet val.

– Restauranger och butiker säljer vidare köttet dyrt, det är bara vissa som har råd med det. Min mission är att leverera bra kött. Alla förtjänar att äta bra mat, säger Åsa.

Men verksamheten har sina sidor. Bland annat att kunderna inte alltid har så bra framförhållning.

– Många har ingen planering utan vill ha köttet direkt. Om vi inte har en leverans fullbokad kan man bli nervös, men man har lärt sig att folk är impulsiva och det är inga problem att sälja en extra låda på kort varsel.

Köttlådorna är en växande verksamhet för paret Kindström och nu planerar de en utbyggnad där de största kalvarna ska få en rastgård. Att ha dem ute i hagen med korna är inte ett alternativ.

– De är på gränsen till könsmogna och då är driften som störst. Det finns inga staket i världen som håller dem inne, skojar Jocke.

Miljödebatterna om koldioxidutsläpp från kor och hur mycket kött vi egentligen bör äta, har förstås inte gått Åsa och Jocke Kindström förbi.

– Det är inte köttet som är miljöboven. Det viktigaste för miljön är att äta närproducerat och i säsong, i stället för att importera mat, menar Åsa.

Men det är främst Jocke som går i gång på det heta ämnet, med ett långt försvarstal om djurskydd i Sverige kontra Brasilien och Polen, om koldioxid, biologisk mångfald och djuraktivister.

– Kon rapar och fiser koldioxid sägs det. Men gräset som kon äter skulle annars ruttna och bilda samma koldioxid. Om vi ska dra ner på köttätandet måste vi börja odla gran här, då förlorar vi den biologiska mångfalden. Vi kan inte odla grönsaker på den här marken, hjortar och vildsvin skulle äta upp allt, säger han.

Som mjölk- och köttbönder är de vana vid kommentarer och till och med hot mot verksamheten. Bland annat via Facebook, som de menar är på gott och ont. Där finns kunderna, men också hatet.

– Det är oftast korkade kommentarer. Att vi är mördare och våldtar djuren. Jag försöker bemöta det med kunskap och fakta. Så fort man lägger in känslor i debatten så spårar den ur.

De berättar att det cirkulerat en lista på internet, med gårdar som aktivister planerat att besöka i samband med de årliga kosläppen. Ärnebäcks gård var med på listan, men inga aktivister dök upp.

– Vi skulle kunna larma hela gården, men vi vill vara öppna, säger paret.

Men Åsa lägger sedan till:

– Kanske skulle jag ändra mig om det faktiskt kom hit några.