Linda Heed tittar inte tillbaka, utan framåt. Å andra sidan kan man komma framåt genom att kolla bakåt. Särskilt med tanke på historien.
År 2008, då Hongkong arrangerade hopptävlingarna i Peking-OS, var Linda reserv och bussreklam.
Inför 2012 var bågen högre spänd mot London-OS. Då gick Bee Wonderful sönder i början av sommaren och OS-chansen försvann.
Rio då?
– Jag själv är mentalt där, absolut. Men jag behöver en häst som kan följa med, säger Linda Heed.
Bee Wonderful som varit förstahäst är 15 år till Rio och inte garanterat duglig då, även om det finns flera stora mästerskap på vägen.
– Men Let's Dance har den potentialen som jag ser det. Håller han är han min OS-kandidat. Det är lite osäkert med hans tidigare skada. Jag visste inte om det skulle gå att hoppa igen, säger Linda Heed.
Under december, när Bee Wonderful skulle vila, fick Let's Dance chansen som förstahäst. Och tog chansen.
– Han fick hoppa ett par grand prix, åka med utomlands och gjorde det strålande. Han behöver bli starkare, efter sin skada. Men det största problemet är att få mer lydnad på honom. Hindren är inte det svåra, utan att han hittar på hyss däremellan så jag ibland tappar kommunikationen.
Ett led i det är den dressyrträning som ska bedrivas under ledning av skicklige Peter Markne under början av året.
Men det finns fler.
– Vi började med vattenträning för Bee Wonderful i Kvicksund nyligen. Let's Dance gjorde det för två år sedan efter skada och blev så pass bra efter det. Chausette Polo gjorde så också under hösten.
Det och promenadbandet i stallet är tillskott.
Linda själv då?
— Jag har skaffat personlig tränare till mig själv för att bli starkare i bål och sits.
Den mentala träningen är något som varit eftersatt bland de svenska toppryttarna, men fick genomslag 2013 på EM.
– När Angelica Augustsson red fel bana kunde det ha gått åt skogen. Jens Fredricson fick alla bommar med sig som han absolut inte borde. Coolt att det gick att vända och säger mer om det mentala än något annat.
Vad har det gett dig?
– Under hösten fick jag aldrig till det i grand prix med Bee. Vi hoppade bra, men hade alltid ett eller två nedslag i finalen. Jag vände ut och in på mig själv och inget hjälpte så jag började tvivla och inledde samarbetet med Andy Svärd därför. Efteråt handlade det om att Bee hade en skada, så det var skönt att det inte bara handlade om mig. Men det var så det började. Jag behövde vara stabil och det är skönt att ha något att stå på.
Hur yttrar sig det nu?
– Det handlar mycket om praktisk förberedelse. Att gå igenom mentalt vad man vill få ut på banan. Hur man andas. En kul grej är att jag anpassar mig lite grann efter hästarna, beroende på vad de har för personlighet. Jag får inte vara burdus med Bee Wonderful, medan jag måste ha mer sträva ramar med Let's Dance.
Hur långt borta är OS-standarden på Let's Dance och kommer han särbehandlas därför?
– Det ligger inte långt borta. Kapacitet i kombination med erfarenhet och styrka är tre nycklar. Det kommer bli ungefär samma tävlingar för hästarna, men han kommer starta upp lite tidigare än de andra. Den gamla skadan märks inte mycket nu, peppar peppar, men man får hela tiden kolla.
2014 är ett viktigt år på väg mot Rio. SM i Borås ligger tidigt, redan i februari, strax före Göteborg horse show. Ett eventuellt Göteborg blir en bonus, medan SM är ett delmål inför den återkommande vårtävlingen till Arezzo.
– Där ser man var det kommer barka vidare. Där ska de vara musklade och starka. Fokus under året är att rida nationshoppningar, för att lära sig hoppa i lag i högsta press och felfritt.
En vettig process i kampen för en resa till Rio.