Klafs, klafs. Vi kliver fram med våra stövlar och ska titta till fåglarnas “restaurang” på den leriga havsbotten i Vadehavet. Leran suger hårdare än man anar. Ingen i gruppen vill fastna, men det är kul.

Givetvis finns det en anledning till att Vadehavet vid ön Texel i Noord-Holland, där vi befinner oss, ingår i Unescos världsnaturarv. 

Det finns bara några få platser i världen som bottnen är så här. För att få till en sådan lerig havsbotten måste havet vara långgrunt med skyddande öar runt. Dessutom ska det inte vara så vågigt, säger guiden Pamela Lindeboom.
Artikelbild

| Lätt att få sand mellan tårna under vandringen på Schoorlse Duinens sanddyner.

Kombinationen tidvatten och långgrunt skapar dynamik som gagnar fågellivet, framhåller hon.

Det blir mycket mat till fåglarna och det lockar hit en mängd olika arter. Det är kanske det enda stället flyttfåglarna stannar på innan de flyger vidare. Det här är deras "restaurang". De äter upp sig för att orka flyga vidare. säger hon.

Ett maskägg

Vi spanar in vad havet burit med sig under den senaste floden. Barnen hjälper mer än gärna till och håvar in en 20 centimeter lång mask. Därefter en levande krabba och en mussla. 50 meter ut i vattnet finner vi ett jätteostron. Havsbotten tycks bjuda på skaldjursbuffé av högsta klass. 

Artikelbild

| På promenad genom ett helt vanligt villakvarter i Broek op Langedijk.

På en sandbank samlas vi runt Pamela som undrar om vi kan gissa vad det är hon håller upp.

Snor? föreslår någon.
Artikelbild

| "Slow train" genom tulpanfält på Land van Fluwel i Noord-Holland.

Fullt rimlig gissning med tanke på utseendet.

Nej, ett maskägg, säger Pamela Lindeboom.
Artikelbild

| Ostmarknaden i mysiga staden Alkmaar är ett färgstarkt skådespel.

Nu är vi långt ute på ännu en sandbank. Det är lätt att känna sig upprymd av överflödet av snäckskal och alla flyttfåglar. Vi pulsar ännu längre ut. En stund senare är vi runt en halv kilometer från strandkanten. Bakom oss är det mest lerig botten, framför ett isande hav. 

Texel har så mycket mer att erbjuda naturälskare. Milslånga sandstränder, rikt fågelliv, Texel-får på grönskande vallar och naturskyddade sanddyner i Horspolders, De Bollenkamer och inte minst De Slufter. I De Slufter har havet brutit sig igenom dynernas skyddande vall – det enda stället i Holland som ligger helt öppet mot Nordsjön. 

Artikelbild

| Spinnarlarver är en del av mångfalden som guiden Joop de Wit visar upp i Schoorlse Duinens sanddyner.

Starkt ljust

Vi bestämmer oss för en vandring i Noord-Hollands största dynområde, Schoorlse Duinen. Dynerna spänner över närmare 1 200 hektar. För bara 160 år sedan bestod dessa kalkfattiga marker enbart av sand. Men när havsstormarna slungande sanden inåt land och förstörde de bördiga åkrarna klagade bönderna till högsta ort. För att binda sanden planterades mycket tall, däribland terpentintall och svarttall.

Artikelbild

| Liknar snor tyckte någon. Nej, det är ett maskägg från havsbotten.

Vi går in i ett vidsträckt hedlandskap med ljunghed, krypvide och buskliknande äldre ekar. Solljuset silas genom nya gröna blad och hängen. För en stund lämnar vi skogen och överraskas av en kraftig ljusreflektion i sanden. Denna kalkfattiga sand är nämligen så ren att den används i glasindustrin, så ren att den bländar ögonen, likt snö i solskenet. 

Böljande dyner

Artikelbild

| Små söta lamm stöter man på mest hela tiden under vandringar på ön Texel.

Någon mil senare är vi vid den jättelika sandbacken Klimduin, som liknar en stor sluttande sandlåda. Här flockas barn som med liv och lust rullar hela vägen ned till uteserveringarna i centrum av byn Schoorl. Vi fortsätter till naturreservatets center för att hänga med på en tur med guiden Joop de Wit.

Det unika med Schoorlse duinen är mångfalden av landskap. Även de böljande sanddynerna. På dem har du en härlig utsikt.
Artikelbild

| De Slufter på ön Texel, det enda stället i Holland där havet har brutit sig igenom dynernas skyddande vall.

Med stigande puls tar vi oss uppför trapporna till en topp på 53 meters höjd. I fjärran syns Nordsjön och på närmare håll skog, tätorter och åkrar.

Efter denna rejäla dos natur beger vi oss ut på en kulturhistorisk promenad i pittoreska staden Broek op Langedijk. Trädgårdarna prunkar i vårsolen och utmed kanalerna har varje hus vattenkontakt. Bortom skymtas några öar av forna "de tusen öarnas rike". En ön med bräkande getter och en annan med en gåsfamilj som går på rad medan vassen böljar. Några av öarna är avlånga med allsköns odlingar. Och titta där! En väderkvarn alldeles vid stigen.

Artikelbild

| Bokskog i dynområdet Schoorlse Duinen i Noord-Holland.

Tulpanvår

När "de tusen öarnas rike" smälte ihop från 15 000 till 200 öar var risken att lanskapen skulle försvinna. Utvägen blev att bygga hus. De flesta öar är numera förbundna med en gata och kan nås med bil. Längs kanaler och alléer känns kvarteret som ett eget kosmos. 

Artikelbild

| Vad vore Holland utan sina väderkvarnar och tulpanfält?

Våren i Holland måste förstås upplevas på ett tulpanfält. Allra bäst är det kanske längs kusten mellan Den Helder och Petten. Här kan man vandra utmed kanaler och cykelvägar och låta sig överväldigas av tulpaner på nära håll.

Från försvarsanläggningen Fort Kijkduin i Huisduinen knallar vi mot utsiktstornet vid De Helderse Vallei. Vyerna över tulpanfälten från tornet är magnifika.

Artikelbild

| Stora vidder med mjuk sand på ön Texel.

Vart vi än vänder blicken är det tulpanfält i allsköns bjärta färger att bli glad av. Här och nu påminns vi om det som holländskan Sjanie talade om, som vi träffade ett par dagar tidigare:

När du ser tulpaner på fältet blir du tagen.
Artikelbild

Detta är en tittbild: Grafik till texten laddas ned via ftp-adressen ftp://ftp8.tt.se. Användarnamn: specialgrafik, lösenord: zvs32zPp. Grafiken heter 11Holland

Om hon bara visste hur rätt hon hade.