Hundratals öppnar sina hem för ukrainare

Mobiltelefonen vibrerar hela tiden av inkommande samtal och sms när TT träffar Alen Kaljaca i Malmö. Sedan ett par dagar bor släktingarna, fem kvinnor och tre barn, i hans hem i skånska Skurup.

Dock bara kvinnor – männen tvingades stanna kvar i krigets Ukraina, berättar han.

– Vid gränsen fick de reda på att män inte får komma ut.

Åker ner igen

Efter att lokala medier skrivit om insatsen svämmar kontakter från hjälpvilliga över. Han har lyckats samla ihop kläder och förnödenheter som barnmat och bröstmjölksersättning. Okända har börjat swisha pengar, och flera frivilliga står beredda att åka ner med Alen Kaljaca till gränsen igen.

– I övermorgon ska vi mötas upp på en plats i Malmö och så ska vi tillsammans åka ner, lämna över förnödenheter och hjälpa dem där som behöver transport.

Telefonerna och sociala medier går varma hos dem som just nu engagerar sig för ukrainarna.

– Fantastiskt, säger Julius Ranonis Svensson om gensvaret från Karlskronaborna när han startade Facebookgruppen Open your heart and home for Ukraine för bara några dagar sedan.

– Jag bestämde mig för att öppna mitt hem och ville inspirera fler till att göra det.

"Nu går det ett flyglarm"

På tisdagsmorgonen kom ett 80-tal ukrainare till Karlskrona med färja från Polen, men tog sig sedan vidare på egen hand. Nu är tanken att gruppen ska se till att ha folk på plats om morgnarna när Polenfärjan anländer.

Ett hundratal personer har även erbjudit sig att ta emot ukrainska medborgare i sina hem eller sommarstugor. Andra vill skänka kläder, leksaker och annat som kan behövas.

Gensvaret har blivit så stort att han inser att han själv inte klarar av att organisera hjälpen, så gruppen kommer att samordna sig med kommunen, Svenska kyrkan, Röda korset och andra frivilliga krafter.

Själv har Julius Ranonis Svensson kusiner i Luhanskområdet i Ukraina, som i invasionens inledningsskede valde att stanna kvar. Och nu är situationen där så allvarlig att de inte kommer därifrån.

– När de beskriver via Messenger att “nu går det ett flyglarm och jag sitter i badkaret”, då är det klart att det berör, närmare än någonsin, säger Julius Ranonis Svensson.

Kyrkan står beredd

I Svenska kyrkan i Malmö pågår också förberedelser för fullt, berättar diakonistrateg Ninni Smedberg. Nummer ett är samordning med kommunen och andra aktörer, så att inte alla springer på samma boll.

– Vi har ett upparbetat samarbete med Röda korset, Rädda barnen, Stadsmissionen och Fryshuset. Vi jobbar alltid tillsammans när det gäller extraordinära insatser, just nu driver vi värmestugor, säger hon.

Svenska kyrkan kommer framöver att ha kvällsöppet i vissa kyrkor för att människor ska få möjlighet att tända ljus, be och prata. Det kommer att finnas behov av samtal och stöd, inte bara hos dem som nu flyr från Ukraina, tror hon.

– Jag tror att det här väcker känslor hos dem som en gång har flytt. Det här väcker mycket dåliga minnen och ångest hos dem som redan har gjort den här resan och fortfarande är i Sverige kanske under osäkra former.

Beredskap finns också för att dela ut mat och kläder, om behovet finns.

Diakoner och en volontär som talar ukrainska kommer dessutom att besöka Migrationsverkets mottagningsboende i Malmö.

– Det ingår också i vårt ordinarie arbete, men det är också något vi nu tar höjd för att kunna göra mer av, säger Ninni Smedberg.