Flera olyckliga omstÀndigheter samspelade nÀr flygplanet frÄn UmeÄ fallskÀrmsklubb störtade pÄ ön StorsandskÀr den 14 juli 2019. Peter Swaffer, avdelningschef pÄ SHK, sÀger att olyckan intrÀffade i samband med att fallskÀrmshopparna förberedde sig för att lÀmna planet.
ââPiloten förberedde sig för att kunna fĂ€lla hopparna. Reducerade farten, drog ned propellervarv och ska precisionsnavigera mot en viss punkt. Men fann dĂ„ ha moln framför sig, och bad om att fĂ„ stiga högre.
I samband med att planet stiger sÀnks farten. DÀrtill var planet redan instabilt eftersom det var baktungt. I rapporten framgÄr dock att det ska ha varit svÄrt för piloten att upptÀcka att planet var för tungt, eftersom piloten saknade uppgifter om hopparnas vikt.
ââFarten underskred i detta lĂ€ge den fart i vilket flygplanet fortfarande flyger, sĂ€ger Peter Swaffer.
Det ledde sannolikt till att planet vek sig i luften och hamnade i ett okontrollerbart lÀge som inte gick att ta sig ur. NÀr planet i stÀllet hastigt började dyka nedÄt bröts det sönder i luften, eftersom bÄde flygfarten och belastningarna frÄn g-krafterna överskred flygplanets tillÄtna vÀrden.
Hög arbetsbelastning
Att ingen av de nio personer som befann sig inne i planet lyckades ta sig ut och rÀdda sig med fallskÀrm berodde sannolikt pÄ de olika g-belastningarna och rotationerna som skapades.
"Uppdraget att pÄ hög höjd navigera till en exakt punkt samtidigt som ett antal ÄtgÀrder enligt checklistan skulle utföras gav en hög arbetsbelastning. Den stora molnmÀngden försvÄrade eller omöjliggjorde en sÀker flygning", skriver SHK i rapporten, som Àven menar att den höga höjden kan ha minskat pilotens förmÄga pÄ grund av begynnande hypoxi (syrebrist).
ââPiloten var behörig att genomföra flygningen, men han hade inte instrumenterarenhet, det vill sĂ€ga att flyga nĂ€r visuella referenser inte finns och att flyga genom att bara titta pĂ„ instrumenten. SĂ„ nĂ€r man ska flyga pĂ„ instrument och inte Ă€r trĂ€nad för det, dĂ„ Ă€r chanserna vĂ€ldigt smĂ„ att reda ut situationen, sĂ€ger Peter Swaffer.
Bakomliggande orsaker
Man Àr dock noga med att inte peka ut piloten som ansvarig för olyckan.
ââVi vill rikta fokus bort frĂ„n piloten som person. Vi fördelar inte fel eller brister pĂ„ nĂ„got vis, utan det Ă€r det bakomliggande som Ă€r intressant. Vad finns det för system som sĂ€kerstĂ€ller att man Ă€r förberedd? Allt frĂ„n certifieringsprocess till utbildning och sĂ„ vidare, sĂ€ger Peter Swaffer.
SHK lyfter sÀrskilt tre faktorer till varför olyckan kunde intrÀffa:
Det saknades ett sĂ€kert system för riskanalyser och operativt stöd, dĂ€ribland underlag för beslut om flygning, avbrytande eller omplanering av pĂ„börjad flygning â det saknades en formell utbildning för piloter inom fallskĂ€rmshoppning, och det saknades ett sĂ€kert system för masscentrumbestĂ€mning, det vill sĂ€ga hur vikten fördelas i planet, inför och i samband med uthopp.
Vill se formell pilotutbildning
SHK ger ett antal sÀkerhetsrekommendationer med utgÄngspunkt i utredningen.
Den europeiska flygsÀkerhetsmyndigheten Easa rekommenderas att införa en formell utbildning för piloter som bedriver flygningar inom fallskÀrmshoppning. Easa rekommenderas Àven att se över andra rutiner, bland annat för hur man godkÀnner underlag för massa och balans vid certifiering av flygplan som ska anvÀndas vid fallskÀrmshoppning.
Statens haverikommission anser ocksÄ att Transportstyrelsen genom sin tillsynsverksamhet ska se till att det finns lastinstruktioner vid flygningar med fallskÀrmshoppning.
Dessutom föreslÄr haverikommissionen att Transportstyrelsen ska sÀkerstÀlla att fallskÀrmshoppare med licens har tillrÀckliga kunskaper om massa och balans och vilka konsekvenser förflyttning i planet ger. Piloten mÄste ocksÄ ges tillrÀckligt stöd för att kunna upprÀtthÄlla nödvÀndiga regler vid flygningen.