– Jag hade tidigare bara varit på Årjängstravet en enda gång, men förstod då vad alla snackade om att det är Sveriges vackrast belägna bana. Nu får jag ta ett steg uppåt i den egna karriären och får samtidigt jobba med mitt fritidsintresse, det är ett drömjobb för mig, säger Moström.
Samtidigt har NH blivit en del av hans identitet.
– Jag har fått ett mer och mer engagerat intresse för travsporten. Men alla som känner mig vet att jag har ett stort hjärta för Nyköpings Hockey och har lagt ner min själ för klubben, kanske lite både på gott och ont, säger Roger – som bland annat har hunnit med och krascha in i väggen.
Mot slutet har det också varit överbelastat, inte minst i samband med att klubben gick till playoff 3. Han har verkligen just jobbat hårt på vilken syssla som han än har fått och helt enkelt gjort en massa nytta för hockeyn i Nyköping.
Moström gillar minnet när klubben hade elitlag längs hela linjen de äldre ungdomslagen och uppåt.
När han kastades ner i båset igen som en nödlösning och vann tolv raka matcher var ett annat stort minne.
– Riktigt skönt! Sedan fick vi förstås toppa laget så till den grad att vi var alldeles för dåligt tränade för allettan och fick betala dyrt för det där.
Det konkreta minne som från alla NH-år har etsat sig fast mest är faktiskt när tävlingsmänniskan Moström ställde sig bredvid Fredrik Söderström i en fullsatt Ejendals arena i Leksand.
– Jag och "Söder" hade kamperat ihop sedan juniortiden. Det är ju en fantastisk person socialt och vi trivdes ihop. Då brakade det bara till på läktarna. Vilket jäkla liv! När jag stod där i hetluften i bortalagets bås njöt jag verkligen av hockeylivet.