Under sina fyra decennier som skådespelare har Johan Hedenberg medverkat i stora produktioner som aktuella långfilmen “Quick”, tv-serierna “Bron” och "Innan vi dör", men också i mindre produktioner och som röst i dubbade filmer. Det stora publika genombrottet inträffade för drygt 30 år sedan med roller i tv-serien “Åshöjdens BK” och framför allt “Varuhuset”.

Varuhuset sågs av miljoner och jag blev “allmängods” över en natt. Jag var jätteglad och många tjejer blev intresserade så det är klart att det var fantastiskt. Samtidigt var jag innerst inne inte alls den självsäkra unga mannen som jag spelade utåt. Någonstans kände jag hela tiden att jag var en bluff som när som helst skulle avslöjas, säger han med rosiga kinder efter träning och efterföljande bastu.

Blev trollbunden

Artikelbild

| Skådespelaren Johan Hedenberg slog igenom i tv-serien "Varuhuset" på 1980-talet och blev en stor tjejmagnet.

Denna osäkerhet hade sitt ursprung i en “kantstött” barndom, framhåller han. Uppväxten i den vita trevåningslängan i Grimsta i Stockholmsförorten Vällingby: stryk med rottingen av pappa och mobbning på grund av kortklippt hår och “borgerliga” klädesplagg som yllebyxor. Skolkamraterna hade jeans och många var småbrottsliga och knarkade.

Där och då fick jag min scenskola – jag lärde mig att passa in och röra mig mellan olika miljöer.

Så småningom fick Johan Hedenberg även en mer formell teaterutbildning. Som 22-åring satt han i målarsalen på Dramaten och blev trollbunden av Rolf Skoglund i uppsättningen “Vargen”.

Han lockade mig på något oförklarligt vis in i den här världen, en värld som är bättre än den vi lever i.
Artikelbild

| En föreställning på Dramaten trollband en 22-årig Johan Hedenberg och lockade honom in i teatervärlden. Efter något år på Calle Flygare teaterskola sökte han till Scenskolan och kom in direkt.

Hetlevrad

Efter något år på Calle Flygare teaterskola sökte han till Scenskolan i Malmö. Och kom – ovanligt nog – in direkt. På Dramaten gjorde han en del stora roller, men det “hetlevrade temperamentet” stod i vägen för karriären och han hoppade av några år senare. Då jobbade han som travtränare och dubbade även filmer.

Artikelbild

| För nio år sedan hittade läkarena en 7,5 centimeter stor tumör i hjärtat på skådespelaren Johan Hedenberg. Operationen förändrade honom totalt. "Jag är inte rädd för döden längre och är glad och lycklig över att få arbeta", säger han.

Jag skötte inte min karriär jättesmart. Min resa i livet har varit att lära mig något av det här.

För sju år sedan utkom hans självbiografiska “Lill-Tarzan å jag: En berättelse från världens bästa land”, som är ett slags uppgörelse med barndomsminnena.

Boken var som terapi för mig. Men jag tror inte att man kan bli av med sina demoner, man måste bli vän med dem. Det är viktigt, eftersom våra minnen är en del av oss.

En mjukare person

En vecka innan bokmanuset skulle lämnas till förlaget drabbades Johan Hedenberg av svåra magsmärtor. En inflammerad blindtarm, trodde läkarna först. Icke! En 7,5 centimeter stor tumör i hjärtat.

Jag kände att jag redan har gjort och upplevt allt i livet: hygglig karriär, barn, sorg och glädje. Om jag överlevde operationen skulle det bara bli en upprepning. Jag hade ett liv bakom mig och det var jag tillfreds med. Det var nog min sista tanke när jag rullades in i operationssalen.

Operationen gick bra, tumören avlägsnades. Men fanns cancer i tumören? I så fall var hans tid utmätt. Inte förrän tre veckor senare kom provsvaret.

När det kom bröt jag ihop och grät av lycka.

Nu har nio år flytt sedan operationen.

Den påverkade mig totalt. Jag vill leva, men jag är inte rädd för döden längre. Jag har blivit en mjukare person och är glad och lycklig över att få arbeta. Jag är glad även över de små rollerna och ser dem inte alls som en skymf längre.

Rik fantasi

Han hämtar andan och reflekterar över hur han förändrades som skådespelare.

Innan var jag ängslig och ville skapa en bild av någon som var stark och stabil. Nu är jag orädd att visa mina tillkortakommanden och känner inte längre någon press på mig att vara duktig.

En egenskap han haft ända sedan barndomen är en rik fantasi.

Det är på gott och ont, men det kostar på. Världen runt omkring studsar ju alltid mot en verklighet. I Sverige lever vi i en fantasilös värld – vi springer i samma åsiktskorridor.

Ändå har denne blivande “folkpensionär” glädje av sin inneboende fantasi. Han skriver manus till ett par filmer tillsammans med en barndomsvän.

Om det blir något vet jag inte, men det är en dröm. Skrivprocessen passar mig väldigt bra. När jag skriver känner jag mig inte alls ensam – det är helt fullt i rummet, säger Johan Hedenberg.