Ulla var sjubarnsmamma när cancerbeskedet kom. Yngsta dottern var bara sex år.
– Jag var aldrig rädd för att dö, kände att jag med så många barn bara inte kunde lämna livet. Jag tror inte att jag hade överlevt om jag inte tänkt så. Och det gjorde jag ju.
Hon har tagit sig igenom stora sorger i livet. Som när föräldrarna med bara några veckors mellanrum avled. Och när hon och barnens pappa separerade för några år sedan. Men hennes största sorg, att ena sonen omkom som 23-åring i en bilolycka, är tung att bära.
I dag lever Ulla med sviktande hälsa. Efter blodproppar i lungorna äter hon blodförtunnande tabletter och i våras blev hon sjuk i rosfeber. Ulla bekänner att hon sökte vård onödigt sent.
– Det är bra att vara envis, men ibland finns det nackdelar med att vara så envis som jag är.
Hon är säker på var hennes envishet kommer ifrån.
– Den har jag fått som ett arv efter kvinnorna i släkten, säger hon och pekar ut sin mamma och mormor på inramade svartvita fotografier på väggen i hallen.
Ulla går vidare till nästa rum – sitt sovrum som också är ett lekrum – och pekar där stolt ut sina sex barnbarn i åldrarna två till nio år.
– De är livets efterrätt. Det jag inte hann med med mina egna barn försöker jag hinna med dem.
Ulla växte upp lantligt i ett hem dit föräldrarna välkomnade både sommarboende barn och grannbarn.
– Jag kunde känna mig undanpuffad. När jag var tolv år sa jag att jag aldrig ville ha egna barn.
Men så blev det ju inte. Ulla födde många barn och har dessutom vigt större delen av sitt yrkesliv åt barn. Hon arbetade under 21 år som dagmamma, men blev 2009 övertalig i kommunen. Sedan dess har hon arbetat på förskolor i Runtuna och Brandkärr, på fritids och i förskoleklass på Östra skolan. Det här läsåret är hon assistent åt en pojke på skolan.
– Jag pratar med barn hela dagarna. De är så roliga, jag får aldrig nog!
Ulla säger att hon inte är snabbfotad, men upplever att barnen hjälper henne mycket. När hon kör sin bil hem från jobbet är hon ofta trött och njuter av tystnad och lugn i sin lägenhet.
– Jag tar dagen som den kommer, läser och stickar mycket. Och när helgen kommer bjuder jag gärna hem barnbarnen på fika.