Svarta silhuetter, stolta ryggar, dramatiska landskap, mustiga färger men också skira uttryck. Och så ljuset. Och denna fascination för tyg och strukturer. Och de uttrycksfulla kvinnoansiktena.
Danka Jaworskas målningar har den egenheten att de både kan ses som ett slags abstrakt måleri, samtidigt som de är föreställande. Mixen mellan gammaldags måleri och det moderna gör konstverken tidslösa.
Tidslösa är även Andy Howlden skulpturer i brons och stål. Enkla och samtidigt råa. Han beskriver sina skulpturer som skisser som han gjuter i vaxformer. Och han berättar om jakten efter "känslan" som driver honom framåt i sitt konstnärskap – eller rättare sagt, uttrycket som beskriver hans före detta fru.
– Hon gick bort i cancer för 15 år sedan och sedan dess har jag försökt göra en skulptur som visar "hur hon var". Sökandet har resulterat i mängder av kvinnoskulpturer, men ändå inte det rätta. Jag letar helt enkelt efter något som jag egentligen inte vet om jag kommer hitta, men det är också det som driver mig framåt, säger han.
– Jag har en kund som jag tror är missbrukare, han har köpt sex-sju stycken av mina skulpturer, så arbetet är inte förgäves, skojar Andy Howlden.
Även Danka beskriver sig som en sökare och menar att det perfekta konstverket är det som ska målas i morgon.
– Man hoppas att man inte hittar rätt. Vad skulle driva oss framåt om vi redan skapat det perfekta konstverket?
Utställningen har vernissage i dag, lördag, och pågår till och med den 5 november.