Ingen vet riktigt hur gammal hon var, Överboeken i utkanten av Koppartorp. Men gammal var hon. Flera hundra år. Nu har hon rasat.
– Det var en natt och det var en väldig storm, säger Torsten Broberg.
Överboeken stod på Torsten och Anita Brobergs tomt och en morgon låg den bruten över stigen i skogsdungen.
Eken var den tredje största i Sörmland med över åtta meter i omkrets och ungefär 2,6 meter i diameter, enligt länsstyrelsens inventering över länets ekar.
Ekarna är värdefulla och bara ungefär en tiondel av alla ekar som fanns på 1800-talet finns kvar i dag. Ekar kan dö av konkurrens från andra växter, för mörka skogar, eller att betesmarker där de står helt enkelt tas bort. Varför Överboeken dog vet man inte.
– Det är en stor förlust, säger Karl Ingvarson som arbetar med hotade arter på länsstyrelsen.
– Det är många växter och djur som lever där.
Skalbaggar, spindlar, myror, mossar och lavar trivs bra i grova träd och särskilt i ekar. Ju längre eken lever desto fler livsmiljöer utvecklas i själva trädet.
– Det finns otroligt många olika livsutrymmen för olika arter. Ofta är de grova träden det artrikaste vi har, särskilt ekar. De kan ha flera arter på sig än en hel skog, säger Karl Ingvarson.
För att skydda de ekar som finns kvar har länsstyrelsen inventerat de som finns i länet. Genom att jobba med fastighetsägare kan flera träd räddas.
– Nästa steg är att ta de yngre träden som är mellan 50 och 100 år, peka ut ersättare till de gamla som försvinner och värna dem för framtiden.