Upplever inte folk något nuförtiden? Jag ställde frågan kanske onödigt högt efter att ännu en FB-vän delat ett minne på Facebook – kommentaren följdes av en ljudlig diskussion här på redaktionen. Och vi var inte överens skall tilläggas.
Så här års kryllar Facebook av gulliga ungar i tomteluvor som antingen bakar saffransbullar, pepparkakor eller fixar familjens julköttbullar. För att inte tala om alla julgranar, blingiga står de där i de oftast perfekta hemmen och tindrar ikapp med de söta små förklädesprydda glinen.
Tro det eller ej, jag kan faktiskt ha överseende med de här bilderna och det har väl hänt att jag själv langat ut en och annan bild när julfeelingen slår till. Men alla dessa minnen som folk delar med sig av...
Minnet i sig är något som är helt basalt för vår överlevnad. Vi lär oss saker, memorerar och kan på så vis sköta våra liv utan större ansträngning.
De fina sakerna vi upplever i livet är av helt annan karaktär. Upplevelser som går utöver det vanliga, som kryddar vardagen och som med tiden förvandlas till ett fint minne. Minnen är naturligtvis både personliga och individuella, det är inte det som fått mig att gå i gång. Utan den här metaminnestrenden som just nu plågar oss på FB. Jag pratar naturligtvis om alla dem som delar ett minne av ett minne. Vad är det för något?
Ponera att du för två år sedan lade ut en helt random söt bild på ditt barn i tomteluva som treåring. Gulligt, men problemet är att barnet vid utläggningstillfället är åtta år. Ett år går. FB påminner dig om att du för ett år sedan lade ut bilden på din nu fyllda nioåring, som treåring i tomteluva. Du delar bilden igen och minns. Vadå?
Ett år till går. Ja ni fattar. Jag kan stå ut med barn i tomteluva, gärna varje dag under kommande julhelg. Men bespara mig gärna dessa metaminneskloner.
KULTUR- OCH NÖJESREDAKTÖR
0155-767 25