Det finns många små signaler som ska tas på allvar, även om man inte sätter någon diagnos, säger hon. Barn som talar sent och sedan är väldigt fåordiga behöver extra stöd.
– Vi tror att allt löser sig med tiden, att det bara handlar om mognad. Men för de här barnen behövs både mognad och träning.
Anna Fouganthine påpekar hur viktigt det är att barnen inte misslyckas i skolstarten och med sin läsinlärning.
– Det går inte att göra något åt själva funktionshindret men man kan bli duktig på att läsa och skriva trots att man har dyslexi.
Hon säger att de låga resultaten i läsförståelse som förföljer den svenska skolan inte kan förklaras med fler dyslektiker.
– Andelen som har dyslexi är ganska konstant, det är som med syn- och hörselnedsättningar. Jag tror att de låga resultaten och nedgången i den svenska skolan beror på många faktorer som följt av kommunaliseringen av skolan. Varje år har det varit neddragningar i den pedagogiska verksamheten och ekonomin är fortsatt svår.
Många kommuner visar att de lägger mer pengar på förskola och skola. Anna Fouganthine ifrågasätter var pengarna hamnar.
– Lokalerna har blivit dyrare, allt kostar mer. Men det läggs inte mer pengar på undervisningen och lärarna. Situationen för eleverna har blivit sämre. Det är ofta stökiga miljöer och stora elevgrupper. För att inlärningen ska bli bra måste det finnas bättre förutsättningar.
Mycket lidande skulle kunna sparas om personer med dyslexi fick relevant hjälp snabbt.
– Ungefär två procent av befolkningen har mild dyslexi som upptäcks väldigt sent. De uppmärksammas ofta högt upp i skolåren. Det kan vara när de börjar läsa ett nytt språk eller börjar på universitet och bryter ihop för att de inte klarar undervisningen. Det är ett svek mot dem, säger Anna Fouganthine.
I sin forskning har hon undersökt hur personer med dyslexi hanterar sina svårigheter under och efter skoltiden. Studien visar att hinder i läsutvecklingen påverkat både arbetsliv och livsmöjligheter.