Året då Sverige stängde gränserna

- Ska vi åka och bada?
Masha Basir, tre år, var på gott humör när hon stod på stranden i Turkiet och skulle kliva i gummibåten som skulle ta familjen till grekiska ön Lesbos och Europa.
Tio dagar tidigare hade de lämnat sitt hem i Kunduz i Afghanistan. När Talibanerna tog över regionen i början av oktober blev det farligt för familjen eftersom hennes pappa Abdul Basir jobbade för en internationell hjälporganisation.
- Jag jobbade för en NGO och mitt liv var i fara. Jag vet att det fanns folk som inte tyckte om att jag jobbade där och som skulle ange mig för talibanerna.
Han hann sälja bilen för att få pengar till resan, men hemmet fick de lämna som det var. Det fanns inte tid att sälja huset. De tog sig till Iran och vandrade fots i 18 timmar för att komma in i Afghanistan.
- Vi gick över sex eller sju berg i regnet. It was very dangerous, säger Mashas mamma Susan Fikran.
Familjen åkte till Istanbul och vidare till den turkiska stranden där de köpte biljetter för tusen dollar per vuxen för resan från Asien till Europa. Liksom många andra beskriver de tiden i Turkiet som bland det värsta under hela flykten. Det berättas om flyktingläger som påminner om fängelser och brutala möten med polisen.
Väl på väg från Turkiet, ungefär mitt på vattnet mellan turkiska fastlandet och grekiska ön Lesbos började båten ta in vatten. Mashas goda humör var borta och hon grät över sina blöta kläder.
Familjen hör till de närmare en miljon människor som har flytt över Medelhavet till Europa i år, de allra flesta från Turkiet till Grekland. Över 3600 personer har drunknat. Aldrig förr har så många flytt den vägen och inte sedan andra världskriget har så många människor i världen befunnit sig på flykt.