Svaret på frågan kommer direkt.
– Dagens ungdomar är varken lata eller särskilt kräsna. Det stora problemet är att de viktiga och många gånger avgörande ingångsjobben är för få, säger Per "Pekka" Sandberg bestämt.
Han heter alltså Per men kallas för Pekka "av alla". Klockan är strax före åtta och precis som alla andra dagar har Pekka med nöd och näppe fått en parkeringsplats utanför den industriliknande byggnaden vid Nyköpings Strand där Arbetsförmedlingen numera ligger.
Han har arbetat som arbetsförmedlare i tio år och berättar hur han under de här åren sett förvandlingen på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen är en politiskt styrd verksamhet där snabba förändringar är en del av vardagen. Regelverken ändras hela tiden, de höga arbetslöshetstalen måste ned och åtgärdspaketen avlöser därför varandra.
Folk tittar nyfiket på oss inne i det stora kontorslandskapet där Pekka och 50 andra arbetsförmedlare har sina platser. Hit får egentligen inga utomstående komma, de arbetssökande träffar man i det som kallas Direktservice en trappa ner.
Det råder hög sekretess på Arbetsförmedlingen och jag får skriva på papper där jag förbinder mig att inte avslöja något om de personer jag under dagen kan komma att möta. Tidningen får under inga omständigheter heller prata med några arbetssökande under dagen. Vill vi ha kontakt med en arbetslös, får vi knyta den utanför den här byggnaden.
Kvart över åtta är det dags för dagens första möte med de tre nära kollegorna Helene Forell, Kurt Holmgren och Andreas Hermansson, samtliga ungdomsarbetsförmedlare. Pekka tar vägen förbi lunchrummet och förser oss med en varsin kopp kaffe från automaten, innan vi går till det inglasade mötesrummet där kollegorna väntar.
De senaste tio åren har varit tuffa för unga som vill ha ett jobb. Och det blir bara tuffare. Utan utbildning och erfarenhet är oddsen sämre. Samtidigt saknas ingångsjobben som kan ge unga skjuts in på arbetsmarknaden.
– De typiska ingångsjobben finns inom handeln, hotell och restaurang och i serviceyrken som posten. Och även om Oxelösund med sitt järnverk fortfarande är en stor "ingångsarbetsplats" för många unga, så har tiderna förändrats på de klassiska bruksorterna. Det har alltid funnits ungdomar som ska ut i sitt första jobb. Men i den gamla bruksandan fångades unga upp på ett helt annat vis. I dag är det bara utbildning och erfarenhet som räknas. Till och med hamburgerkedjorna kräver gymnasiebetyg och erfarenhet, berättar Pekka och passar på att ge skolan en känga.
– För mig är det solklart. Skolan måste se till att ungdomarna går ut med fullständiga betyg. Många ungdomar är trötta på att inte känna sig behövda. Men det måste även finnas jobb där unga kan växa, säger Pekka.
Allt fler ungdomar har heller ingen aning om vad de vill bli – målbilden saknas. Även här är Pekka kritisk till skolan.
– Det är inte bra att man dragit ner möjligheten till prao i skolorna. Ungdomarna vet mindre i dag om vad de vill bli, för att det saknas arbetslivskunskap i skolan, menar han.
Mötet inleds med en genomgång av hur många som lämnat in sin aktivitetsrapportering. 50 procent av rapporteringarna saknas. Kurt menar att ungdomarna inte tar sin ersättning på allvar.
– De har haft en månad på sig att läsa aktivitetsrapporten och hur de ska fylla i den. Vad är det de inte har förstått? När jag var ung lusläste jag blanketter om det handlade om pengar, säger han.
Helene Forell försvarar ungdomarna. Hon förstår att den information som gått ut från arbetsförmedlingen kan vara svår att ta till sig.
De fyra enas till sist om att formulera ett varningsbrev. Andreas Hermansson får uppdraget att skicka ut breven.
I december låg den totala ungdomsarbetslösheten på 20,2 procent. Det är höga siffror, i synnerhet om man kopplar ihop dem med hur många lediga platser det finns att söka.
Just den här dagen finns det 54 188 lediga jobb i hela Sverige på Platsbanken. Bemanningsföretagen står för en lika stor del. En tredjedel av alla lediga jobb fås genom egna kontakter. Cirka 50 000 jobb annonseras alltså aldrig ut på jobbsajterna.
Allt det här informerar Helene Forell en klass från Öknaskolan som lite senare kommer på studiebesök. De går i trean och under besöket får eleverna på naturbruksgymnasiet reda hur de ska gå till väga när de tar studenten i juni. Förutom rent praktiska detaljer som hur inskrivningen på arbetsförmedlingen går till, berättar hon även om hur en välskriven cv kan öka chanserna att få ett jobb. Och om vikten att ha en anständig profil på exempelvis Facebook.
Eleverna ställer bra frågor. Ifrågasätter. Måste man verkligen ha en bild på sitt cv? Har arbetsgivaren egentligen rätt att snoka runt i ens privata Facebook? Ska man börja sin cv med ett "hej", eller ska man gå direkt på sak? Och naturligtvis: Var finns jobben?
På den stora skärmen i mötesrummet, visar Helene eleverna fliken yrkeskompassen på arbetsförmedlingens sajt. Här finns 200 prognoser över framtidens jobb. Framtiden för just Öknaskolans elever ser sådär ut enligt prognoserna.
När man som ung arbetslös skriver in sig arbetsförmedlingen har man tre månader på sig att på egen hand fixa ett jobb. Under tiden får man gå på olika informationsträffar och lära sig hur man exempelvis fyller i adekvat information i sitt cv.
Hjärtat i hela verksamheten är Direktservice – alltså den bemannade reception där alla arbetslösa skriver in sig.
– Om vi gör fel här, blir det gärna fortsatt fel, menar Pekka.
Arbetslivserfarenhet, studier, betyg, eventuell funktionsnedsättning, körkort, fritidsintressen – allt är av vikt och avgörande för vilka insatser man ska sätta in.
– Det var faktiskt en tjej som fick jobb på ett lokalt företag, bara för att hon skrivit in i sin cv att hon spelade golf. Företaget som anställde henne brukade avsluta fredagarna med att ta en runda. I hennes fall blev golfandet alltså avgörande, berättar Kurt Holmgren.
Framkommer det däremot att personen har någon form av funktionsnedsättning som exempelvis adhd eller någon annan diagnos, öppnar sig lite andra möjligheter.
– Har man en funktionsnedsättning står man längre från arbetsmarknaden, då försöker vi hjälpa dem genom särskilt riktade utbildningar eller att hitta praktik på lämpliga arbetsplatser.
När de tre första "inskrivningsmånaderna" är över brukar de allra flesta av ungdomarna ha en plan för hur de vill gå vidare. Har man inte fått jobb, så kanske man har bestämt sig för att plugga vidare.
– De här 90 dagarna blir som en slags självprövning mot arbetsmarknaden och den stora merparten tar sig faktiskt vidare för egen maskin, säger Pekka.
Har man under de 90 dagarna varit aktivt sökande men ändå misslyckats med att få ett jobb faller man in i det som arbetsförmedlarna kallar UGA – eller jobbgaranti för ungdomar. UGA är ett arbetsmarknadspolitiskt program som kan hjälpa den enskilda ungdomen med allt från praktikplats, anställningar, träffar med näringslivet och viss utbildning. Ungdomarna anvisas då platser hos privata jobbsökaraktörer som Lernia, Miroi och Kunskapskompaniet.
Av de 168 ungdomar som Pekka är handläggare åt är 87 inne i ungdomsgarantin, varav hälften deltar i externa jobbsökaraktiviteter.
För Pekkas del innebär det att tre av veckans fem dagar går åt till möten med ungdomar. I snitt 80 ungdomar på 12 dagar. Det är en snudd på omöjlig ekvation att lösa. Men nödvändig.
– Jag gillar mötet med människor. Det finns ingen annan väg att bygga relationer än genom mötet, säger han.
Fastän många ungdomar upplever de här åtgärderna som tvingande, handlar det om att ge ungdomarna en vardag med mening.
– Vi är en myndighet med regelverk. Och regelverket behövs för att det inte ska bli godtyckligt. Det är inte bra att vara ung och vara arbetslös, därför är det extra viktigt att unga snabbt kommer i sysselsättning. Att de inte får för många nej på vägen. Nej är förödande för självkänslan.
Därför hatar han att låta sina ungdomar vänta. Han vill att saker ska ske "nu". Därför kan det ibland vara svårt att hålla distansen. Men han måste. För ungdomarna måste göra jobbet själv.
– Inget gör mig så glad som när jag ser ungdomar blomma ut från en låsning. När de hittat rätt och tar sig vidare, säger Pekka.
Kollegan Kurt Holmgren instämmer och berättar om en ung kille som han för några år sedan var handledare för.
– När han skrev in sig sade han bestämt: "Kurt, jag kommer aldrig sätta mig på en skolbänk igen!" Hela hans skolgång hade varit en katastrof. Nyligen fick jag ett meddelande där han tackade mig. Det visade sig att han börjat plugga på högskolan och att det var det bästa han gjort.
Klockan har passerat lunch och det är dags för basmöte med ett gäng nyinskrivna ungdomar. Kurt tar hand om basmötet och Pekka sätter sig i handläggarsamtal i ett av de små rummen vid Direktservice. Rummet har fin utsikt över stadsfjärden som den här dagen är täckt av snö och is. I övrigt består rummet av ett bord, två stolar, en skärm och ett tangentbord. Pekka kopplar in sin bärbara dator och hämtar in dagens första besök, som vi på grund av sekretessen inte får skriva om. Men alla möten handlar om information, vägledning och massor av coachning.
– Beroende vart personen befinner sig i processen kan jag hjälpa till med olika saker. Är cv:n relevant, vilka arbeten har personen sökt, finns det planer på studier, behöver personen extra stöd eller coachning. Ju mer kraft och energi som läggs ned i de inledande möten, desto större är chansen att ungdomen hittar sin egen drivkraft. Många kan även känna sig frustrerade över att inte känna sig efterfrågade. "Jag kan ta vilket jobb som helst" är inte en helt ovanlig fras. Vi blir ju alla stimulerade av att arbeta. Men vad får man för tankar när man aldrig får komma på intervju.
– Den stora glädjen och bekräftelsen i mitt arbete är när det säger "klonk" i ungdomen och han/hon börjar driva sin egen agenda. Då har jag fått mitt tack och kan släppa taget. Det är där jag hittar min stora drivkraft.