Idag är skolbyggnaden, på omkring 450 kvadratmeter, både hem, verkstad och ateljé åt paret Medbo-Stahle.

– Vi letade efter hus, som gamla bilverkstäder, gamla brandstationer. Vi ville ha en plats med både takhöjd och ytor för att både bo och arbeta. Vi fastnade för Sjöholms skola för den omgivande skogen och på grund av kommunikationerna, vi reser båda ganska mycket, säger Hanna Stahle.

Det var delvis kommunikationerna, som fick paret att vilja flytta från Gotland, där de bott i 23 år, efter att de träffades på Konstack på 1980-talet.

Artikelbild

– Med allt fler uppdrag i övriga landet så blev resandet allt för tidskrävande och till slut ohållbart. Barnen hade växt upp och flyttat ut och vi var fria inrätta ett bättre vardagsliv någon annanstans.

Familjen fick tillträde till den gamla skolan våren 2013 och började renoveringen med ateljéerna, samtidigt som de bodde i lärarbostaden med kök och rum på övervåningen. I vinkel mot den ursprungliga skolbyggnaden finns en tillbyggnad, som Mårten Medbo och Hanna Stahle delade av, för att få varsin stor ateljé, samt varsitt verkstadsutrymme utanför. I det som förr var skolans kapprum och pingisrum står ett stort antal packlårar och lådor med parets tidigare arbeten.

– Det passade oss ganska bra, med två gigantiska klassrum. Vi har tagit varsitt och delat av dem. Dels behöver vi väggutrymmet, dels lite mer "brutala verkstäder", där vi kan jobba med metall och trä och sådant som dammar, säger Hanna Stahle.

I Mårtens verkstad står stora brännugnar för keramik och inne i ateljén ligger ett projekt de arbetar med tillsammans, "Hose", där slangar i lera slingrar sig som nystan. Inne hos Hanna ligger en del arbeten nedpackade, men annat står framme, som installationen "Metropolis" av gamla kaffepannor och mjölkkannor, som visades på hennes utställning med samma namn på kulturhuset Ängeln 2015.

Artikelbild

Åter i den stora hallen, där förr skolbarnen rusade in när klockan ringde, finns två kontor åt ena hållet, och parets bostad åt det andra. Det som i dag är kök, vardagsrum, sovrum och badrum med loft ovanför, var förut ett enda stort klassrum på 85 kvadratmeter.

– Det svåra är att anpassa en skolsal med 3,75 i takhöjd till det man behöver, kök, badrum. Det är lite speciellt att ha ett hus som inte är byggt för att vara bostad, säger Mårten Medbo.

Lösningarna blev flera. Här började man med att ta bort akustikplattor, som sänkte taket en bra bit. Det ursprungliga brädtaket har lappats på några ställen och sedan målats med vit äggoljetempera. Köket, Marbodals första modulkök från 1964 fanns förr i en lägenhet på Gärdet i Stockholm och är inköpt på nätet för ett par tusenlappar. Det fungerar som avskärmare mot vardagsrummet, men kökets skåp går inte ända upp till taket. Det gör att ljuset flödar och rymdkänslan består. En del skåp saknades, som nytillverkades av snickare för att passa Marbodalkökets luckor. Alla luckor har sedan lackerats om i vaniljgult och grönblått.

I taket hänger lampor ur den egna produktionen.

– De kallas "bubbellampor" och är från 1990-talet. De är en reaktion mot den "nordiska stilen", det svala och stilrena. Det är vanliga globlampor, som kanske fått finnar. De blev över och passade bra här, säger Mårten Medbo.

Mot murstocken har familjen satt in en kamin och för att skapa sovrum och badrum i det stora tidigare klassrummet har en ny vägg byggts upp, som ser ut som om den suttit där hela tiden. Innanför sovrummet ligger ett stort badrum med turkosa högblanka väggar och rutigt golv, och med badrumsskåp i metall, allt med känslan av lyxigt hotell på 1950- eller 60-talet. Men att känslan blev just sådan är ett plus, säger Hanna Stahle.

Alla väggar och tak är målade av Hanna Stahle och Mårten Medbo med äggoljetempera, i sovrummet är väggarna milt ljuslila, i köket gröngrå.

– Allt var målat i ljusblått och ljusgult förut. Tanken med äggoljetempera är att vi ska slippa måla igen. Äggoljetempera är en så härlig färg och hållbar färg, och jag tål inte lösningsmedel, säger Hanna Stahle.

I kontorsdelen på andra sidan farstun finns också akustikplattor och inte så snygga lysrör.

– Det första rummet har varit grupprum. Här är taket som det var förut i bodelen. Vi ska ta bort plattorna och lamporna här, men det kommer inte att bli lika snyggt som i bodelen.

Bland de största projekten blev, lite oväntat, avstyckningen.

– Vi begrep inte hur mycket jobb det var med att stycka av. Det var så mycket med el, fiber, vatten, med infarten, allt skulle göras om för att bli tre enheter. Det kändes som att vi jobbade som "avstyckare", säger Hanna Stahle.

Mycket gammalt har bevarats i skolhuset, men Mårten Medbo och Hanna Stahle konstaterar, att just eftersom huset varit skola har det känts som att de haft ganska fria händer att renovera.

– Vi har låtit våra egna ögon avgöra. Vi vill inte bo i ett museum, det som är modernt får vara modernt. Det som fungerar får vara kvar. Det handlar ju mer om bra material än om mode. Det handlar ju om klimatpåverkan också, att inte slänga sådant som fungerar, säger Hanna Stahle.

– Vi har fått förslag från folk - "nu måste ni byta betongpannorna mot lertegel". Men det skulle bara handla om estetik, till en ganska stor kostnad. Huset var i hyfsat bra skick, det märks att kommunen skötte om det när det var skola, säger Mårten Medbo.

Att bo i en gammal, lokalt mycket omtyckt skola, kan medföra annat också. Nedläggningen väckte upprörda känslor, som Mårten Medbo och Hanna Stahle kan förstå.

– Vi har själva haft våra barn i en liten fin byskola som skulle läggas ner. Vi kan förstå känslorna runt det, men också baksidan av allt för små skolenheter, säger de.

Dock har reaktionerna i bygden varit positiva, efter att de flyttat in.

– Det är snarast så att folk tycker att det är roligt att det är verksamhet här.

Någon gång har skolgårdens roll som mötesplats levt upp igen.

– Det var roligt faktiskt, vid ett tillfälle uppstod en basketmatch här utanför, när de gamla basketkorgarna fanns kvar. Plötsligt var det massa folk som spelade basket i vår trädgård, säger Mårten Medbo.