Förra året tog katrineholmaren Johanna Allen Dahlberg sig an sin största idrottsliga utmaning någonsin när hon genomförde Klassikern, det vill säga Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet. Och redan från början bestämde hon sig för att inte bara träna på traditionellt sätt utan också att ha huvudet med sig.
– Negativa tankar kommer förr eller senare under så här långa lopp. Då kan det hjälpa att ha tänkt igenom innan varför det händer, att nu tänker jag så här för att jag är trött. När jag kan identifiera de negativa tankarna är det lättare att komma tillbaka in i positiva tankar igen, säger Johanna.
– Innan loppen är jag en obotlig optimist. Det får inte förekomma några negativa tankar överhuvudtaget, fortsätter hon.
När vi träffas står det snart klart att hon har det ganska väl förspänt när det gäller positivt tänkande. En rejäl dos överskottsenergi strålar runt Johanna och hon berättar att något som fungerar för henne är att peppa andra när det är jobbigt – och att ha folk runt sig som kan peppa henne tillbaka.
– Jag vet att många som gör sådana här lopp vill göra det ensamma och gå in i sig själva, men för mig har det passat bättre att göra det med en kompis. När jag har varit trött har hon peppat mig och tvärtom.
– När det är riktigt jobbigt kan det vara skönt att ha någon att skrika ut sin frustration inför, men mestadels bör det vara positiva tankar. Det gäller att göra det ihop med en likasinnad.
En sak som Johanna och kompanjonen Linnea Björndahl, även hon från Katrineholm, tidigt bestämde sig för, var att inte ställa in gemensamma träningspass bara för att det var dåligt väder.
– Det var en del i förberedelserna, att vara beredd på alla möjliga väder. Det är ju inte alls säkert att det är fint väder när loppen går och det var det verkligen inte under Vätternrundan, säger Johanna.
Googla bilder på målgångar. Det kan faktiskt vara en del i förberedelserna inför ett lopp. Det är i alla fall något som Johanna har använt till sin fördel.
– Jag är verkligen ingen skidåkare. Jag var som Stig Helmer och höll på och ramlade. Inför Vasaloppet försökte jag verkligen se mig själv komma in på upploppet i Mora och känna den positiva känsla som jag skulle känna då.
– Om jag inte delat upp Vasaloppet i olika etapper hade det heller inte gått. Jag försökte att komma till Evertsberg som är halvvägs. När jag väl var där började jag räkna ner mot målet.
Att tvinga sig själv att njuta av loppet – i stället för att fokusera på att kroppen har ont, har hon också använt sig av.
– Under Lidingöloppet hade jag väldigt ont i vaderna under två mil. Då tvingade jag mig att njuta av stunden i stället, titta ut över vattnet och tänka på hur vackert det är.
En käpphäst är också att intala sig själv att loppet egentligen är för kort.
– Jag försöker aldrig längta efter att ett lopp ska ta slut, utan intalar mig att jag kan fortsätta ännu längre.
Johanna framställer sig inte som någon expert utan pekar snarare på att det inte behöver vara så svårt att lägga till lite mental träning bredvid den vanliga.
– Jag har mest kollat runt lite på lite olika sajter och bloggar för att få tips. Och när man anmäler sig till de större loppen får man hem tidningar med tips på hur man ska klara av dem, berättar hon.