Jag håller till fullo med min recensentkollega Marcus Pehrsson som härom veckan ondgjorde sig över alla budgetturneer som numera har blivit mer regel än undantag. Det utarmar och blir väldigt trist i längden, hur värdigt och sinnlig än leveransen är.
Då är det befriande att åka till Oxelösund och få ett helt band, med trummor och allt. Plötsligt händer det. Irländarna firar St Patrics day och Oxelösundarna är med på noterna.
Grönt är den dominerande färgen, och ett gäng gigantiska fyllhattar från någon lokal krog gör sitt för att höja stämningen. Utsålt till sista stol är ingen överdrift. Det är nämligen finbesök från Göteborg.
West of Eden kanske är en ordvits från ovan nämnda stad, men bandet är sannerligen inget skämt. Det är en kompetent sextett som tar sitt uppdrag på allvar.
Anförda av Martin och Jenny Schaub tar de med oss på en resa in i sin tolkning av det traditionella keltiska musikaliska traditionen. Det är naturligtvis etniskt folkloristiskt korrekt ut i fingerspetsarna.
Fiol, dragspel, basfiol och flöjt ger den rätta inramningen, och ovanpå det dansar Jenny Schaubs väna stämma med lätthet och elegans.
Det som gör det hela lite bättre är att West of Eden inte alltid tar den lätta vägen. När harmonierna blir för uppenbart vackra finns det alltid en gitarr som via diverse snedackord plockar fram vemodet.
Mandolinen behandlas med respekt, och det blir aldrig överdrivet effektsökeri, utan bara smyckningar. Sällan har man hört en så tillbakalutad slagverkare som Ola Karlevo. Variationerna i hans uttryck gör att det verkligen lever.
Henrik Cederblom fungerade helt okej som vickande fiolspelare, men det är svårt att hoppa in i ett så tight och samspelt band. Han blir av förklarliga skäl lite väl passiv och inkännande.
Repertoaren är till stor del hämtad från de senaste skivorna och där sticker de från Song of Twisting river ut mest. The bee that stung är en riktig pärla. Lyriken följer ibland lite väl mycket traditionen med klöverängar och livet ombord. Då är det roligare när det blir naiva betraktelser om turnélivet, som i Jimmys van.
Det blev en riktigt fin St Patrics day. Grattis Irland. Och grattis Oxelösund, som fick uppleva ett riktigt band.