Cajsa Siik, eller Kajsa Pehrsson som hon egentligen heter, skivdebuterade 2012 med albumet "Plastic house" – döpt efter ett spår på skivan som också kom att bli hennes stora genombrott. Även om hon beskriver sig som en snabb låtskriverska så jobbade hon intensivt med plattan under flera år och producerade den slutligen själv tillsammans med Henrik Åström, som bland annat jobbat med Miss Li.
Debutsingeln "Was I supposed to" fick snurr i såväl P3 som radiostationer i USA, Storbritannien, Kina, Tyskland, Rumänien och Frankrike. Men det var titelspåret "Plastic house" som fick de stora amerikanska synkbolagen att intressera sig för den 29-åriga Umeåbördiga Stockholmstjejen.
– Musikbloggare i USA plockade upp låten först. Därefter hittade ett amerikanskt synkbolag som letar musik till tv-serier. Tv är en arena som gör att musiken kommer i kontakt med människor som den inte gjort annars och just "Plastic house" har varit med i fem serier, bland annat "Awkward", "DeGrassi" och "The Fosters", säger hon.
Cajsa Siik har av diverse musikkritiker placerats i singer-songwriterfacket. Själv värjer hon sig mot det och menar att hon i första hand gör popmusik, även om första skivan var mer akustisk. I höstas släppte Cajsa singeln "The fix", och snart släpps hennes andra fullängdare som just nu går under arbetsnamnet "Contra".
– Jag gillar att det finns kontraster mellan skört, starkt och skönhet i musiken. Den här platten är mer elektronisk än förra skivan med programmerade beats men även körarrangemang. Jag gillar inte att skriva folk på näsan men vill att låtarna ska framkalla något hos lyssnaren. Så jag hoppas de känner vad jag känner, säger hon.
Vilken är favoritlåten?
– Jag gick igenom låtordningen häromdagen. Just nu lutar det åt "Hollow" en drömsk och suggestiv låt som handlar om när man tror att saker är på ett visst sätt. När man tror att man känner någon, och det visar sig att det inte är så.
Trots framgångarna är du lite av en doldis på landets scener?
– I samband med förra skivsläppet gjorde jag en del spelningar i Sverige, men mest har jag spelat i Tyskland, England och Frankrike vilket har varit jättekul. Folk går ut och lyssnar på ett helt annat, intensivt och fint vis, än vad publiken exempelvis gör i Stockholm där publiken kan vara av det slamrigare slaget. Skottvång har jag hört ska vara speciellt och fint. Jag har med mig min gitarrist och medproducent Kalle ekerstam och vi har 40 minuter på oss innan "Flykten" kliver upp på scenen.