– Det som hände här i Argentina under diktaturen eller i Tyskland under nazismen, på Balkan och i Rwanda och på många andra håll i världen får aldrig mer hända igen, aldrig mer "Nunca mas", som vi säger på spanska, säger Blanca Firpo.
Trots att det har gått över 30 år sedan Blanca Firpo satt fängslad och torterades i den argentinska militärens fruktade koncentrationsläger ESMA i centrala Buenos Aires är minnesbilderna knivskarpa när hon beskriver vad som hände den dagen då en officer försökte pressa fram information ur en av fångarna, Eva Basterras pappa Victor.
– Vi låg i ett rum bredvid tortyrrummet och plötsligt öppnades dörren och en officer tog lilla Eva Basterra för att tortera henne så att pappan, skulle prata.
– Jag kastade mig över mannen och skyddade Eva med min kropp, han fick bara inte ta henne, berättar Blanca Firpo.
Militären torterade barnen med elektricitet. De klädde av barnen nakna och la dem på föräldrarnas kroppar och torterade dem tillsammans. Många barn dog i tortyrkammaren, andra kidnappades och tvångsadopteras bort till rika, barnlösa argentinare.
Tortyren, elchocker, vattenterapi och systematiska våldtäkter, var som en vardagssyssla för militärerna, ibland till musik.
– En av dem spelade alltid Abba-låten ”Chiquitita” när han torterade oss, minns hon.
Blanca Firpo och Eva Basterras föräldrar var några av de få som överlevde tortyren. Victor Basterra var fotograf och tvingades av militären att dokumentera vad som hände i tortyrlägret. De bilderna är i dag viktigt bevismaterial när rättegångarna mot de anklagade plågoandarna och tortyrexperterna pågår i Buenos Aires.
– Men regeringen försöker tysta ner de överlevandes vittnesmål. De ger oss de högsta ansvariga, men vi vill ha alla torterare och bödlar dömda, säger Blanca Firpo.
Blanca Firpo greps inte för att hon var brottsling, hon var politiskt aktiv bland peronistungdomarna.
– Vi var ungdomar som tänkte annorlunda, vi var vänsterradikala.
Det passade inte militärjuntan som leddes av generalen Jorge Videla. Den diktatoriska militärledningen, som genomfört en statskupp 1976 och störtat den lagliga presidenten Isabel Peron, var hyperkänslig för kritik och tolererade inga oliktänkande.
– Jag kidnappades 10 mars 1979 utanför Buenos Aires, de satte på mig en huva, de sa att jag hade lämnat ljuset och kom in till mörkret. Jag fick nummer 297, ingen annan identitet, de hade all makt över mig, precis som i ett koncentrationsläger, säger hon.
Blanca Firpo släpptes 13 november 1979, men hon blev inte fri. Hon sattes i husarrest under fyra år tills hon och hennes familj 1983 lyckades fly till Sverige.
– Men tortyren upphörde inte, den är livslång, säger Blanca Firpo.
I papperstidningen måndag 17 maj: Om den blonde dödsängeln, Dagmar Hagelin och Mödrarna på Plaza de Mayo.