NÀr 20-Äriga Elise Berkenstam promenerar hem till sig frÄn sina förÀldrar gÄr hon alltid lÀngs Än, i höjd med VÀstra kyrkogÄrden. PÄ den platsen har ett djur med platt svans börjat dyka upp senaste veckan. Första mötet med bÀvern var sent pÄ kvÀllen och skrÀmde livet ur henne.
â Jag pratade pĂ„ Facetime med en kompis och sĂ„ hörde jag nĂ„got i buskarna. Jag flög fem meter upp i luften kĂ€ndes det som. Men sen ville jag veta vad det var, sĂ„ jag smög tillbaka, sĂ€ger Elise Berkenstam.
Hon fick dÄ syn pÄ en mörk figur i buskaget, och hann tÀnka att det inte finns sÄ stora katter innan hon hörde att det gnagades pÄ nÄgot.
â DĂ„ kommer det ut nĂ„got ur buskarna och jag tĂ€nker att 'nu kommer nĂ„gon för att mörda mig'. Men sĂ„ ser jag den dĂ€r platta svansen och fattar: det Ă€r ju en jĂ€kla bĂ€ver.
Kommunbiolog Stefan Andersson berÀttar att det inte Àr onormalt att bÀvrar söker sig till Nyköping.
â Det varierar, men vi har Ă„terkommande bĂ€vrar i Ă„n. De verkar trivas hĂ€r, sĂ€ger han.
Vanligtvis sköter innerstadsbÀvrarna sitt utan att störa mÀnniskor. Vid nÄgra tillfÀllen har kommunen dock behövt markera mÀnniskorevir kring trÀd som det börjat gnagas pÄ. BÀvrar Àr smidiga simmare men klumpiga klÀttrare, och behöver fÀlla trÀden för komma Ät löven.
â Det har hĂ€nt att bĂ€vrarna fĂ„tt upp ögonen för de gamla och vĂ€rdefulla lövtrĂ€den lĂ€ngs Ă„n. DĂ„ har man fĂ„tt sĂ€tta upp stĂ€ngsel runt stammen. Om det blir krĂ„ngligt för bĂ€vern att komma fram, dĂ„ kommer den lĂ€gga energin nĂ„gon annanstans.
BÀvrarna Àr kÀnda som skickliga ingenjörer för deras dammbyggande. Men de bygger bara dammar om det Àr för lÄgt vatten, och kan lika gÀrna bosÀtta sig i miljöer dÀr vattennivÄerna redan Àr bÀvervÀnliga.
â NĂ€r de lever i ett större vattendrag, som NyköpingsĂ„n till exempel, dĂ„ behöver de inga dammar. Nej, vi behöver inte oroa oss för att de ska dĂ€mma upp NyköpingsĂ„n. SĂ„ stora konstruktioner bygger de inte, sĂ€ger Stefan Andersson.
Elise Berkenstam trÀffade bÀvern senast hÀromkvÀllen, Äterigen pÄ vÀg hem frÄn sina förÀldrar.
â Jag pratade med samma kompis pĂ„ Facetime, och sĂ„ sa jag 'hoppas den dĂ€r bĂ€vern inte skrĂ€mmer livet ur mig igen'. Sen hör jag nĂ„got typ rafsande, precis vid mina fötter. Och sĂ„ Ă€r den dĂ€r, inte ens en halvmeter bort och den stĂ„r och stirrar pĂ„ mig. Sen gick den in i sin buske igen, och jag tog sats och sprang förbi den, sĂ€ger hon.