Berättelserna träddefram ur arkivet

Temat för året är orostider. På Sörmlands museums arkiv har man bland annat plockat fram gamla tidningar som rapporterar om stora världshändelser, julmagasin från 40-talet, och föremål från människor som flydde hit från Bosnien i början av 90-talet.

– Här har vi till exempel en säck som familjen fyllde och som var det enda de fick med sig hit. Vi har också skrivit ner deras berättelse, och här är teckningar som barnen ritade, visar Agneta Höglander, arkiv - och biblioteksföreståndare.

Längre in i rummet visar Gudrun Anselm, chef för samlingarna, upp en liten, oansenlig anteckningsbok, pappret är gulnat av ålder. I den finns korrespondensen mellan Nyköpingsbon Maj-Sofi och hennes släkting i Finland under andra världskriget.

– Jag grät när jag läste det. Det är så rörande, och speciellt när de är deras egna ord, deras egna handstil. Man kommer så nära, säger Anselm.

Nyinflyttade Nyköpingsborna Lars och Ingrid Ek har kommit för att ta del av berättelserna.

– De här Finlandsbreven har gripit mig lite extra, jag blir rörd när jag läser om det och ser bilderna på barnen med lappar om halsen, säger Ingrid Ek.

På plats under dagen var också 82-åriga Olle Brennius, som delade med sig av sin berättelse som FN-soldat under Suezkrisen för 58 år sedan.

– Vi var FN:s första fredsbevarande styrka, berättar han.

100 man, första bataljonen, skeppades ut från Strängnäs till Gaza där trupperna placerades mellan de stridande parterna. Brennius pekar på en bild av en flicka.

– Vi brukade ta hand om de här beduinbarnen när de klivit på landsminor, och det var det otäckaste, att se barn lida, och tog hårt på oss. När jag kom tillbaka till Sverige stack jag ut till sjöss ett år, jag kunde inte bara ställa om och vara som vanligt igen. Vi brukade ta av vår mat och ge barnen, och i dag är de ju 60– 70 å om de lever och har levt hela sina liv i krig. Det är svårt att förstå.