2013 hade Magnus Betnér och Soran Ismail premiär med "En skam för Sverige" där duon drev med bland annat järnrörsskandalen, mediernas nyhetsvärdering, hatet mot tiggare, ilskan mot klippningen av "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul" och svenskars förmåga att hålla tillbaka när det är som allra roligast.
Den gemensamma turnén såldes ut över hela landet, hyllades i media och utsågs till "Årets föreställning" på Svenska standup-galan.
Nu är de tillbaka med den fristående uppföljaren "En skam för Sverige 2" och den 29 oktober stannar de till i Nyköping.
Helt nya ämnen står i fokus under den kommande turnén, men den största nyheten är att de två komikerna gör en gemensam improviserad mellanakt.
– I mellanakten har vi mer utrymme för att ta upp något som är aktuellt. Men det får visa sig vad det blir. Det vet vi inte själva. Ingen av oss har jobbat så tidigare, det är lite läskigt, säger Soran Ismail.
– Fast vi känner varandra så bra att det är inget problem, flikar Betnér in.
Soran Ismail och Magnus Betnér har gjort sig kända för humoristiska funderingar över samtiden och bitsk samhällskritik. Men det har också resulterat i näthat och hotelser.
– Jag känner väl att ju fler som blir arga, desto viktigare är det. Då har man sagt rätt saker, säger Magnus Betnér
– Det går inte att göra det vi gör på ett framgångsrikt sätt utan att folk blir upprörda. Det är jobbigt, men det är okej och det ingår. Fast det är inte kul att få hat eller hot, säger Soran Ismail.
Sammanlagt väntar nu 50 föreställningar under ett halvårs tid.
För att hålla uppe energin kastar Magnus Betnér om ordningen och hittar på nya moment i sin akt. Soran Ismail är mer bekväm med materialet.
– Jag vet inte om det är den narcissistiska sidan hos mig eller om jag tycker att jag själv är viktigare än vad Magnus gör. Men jag får energi av att säga det jag vill till nya människor hela tiden, säger han.
Inför premiären den 30 september hoppas de två att publiken blir underhållen men också upplyst.
– Jag vill att de ska ifrågasätta vad vi än tar upp. Vare sig det är Adele eller läget i Syrien. Jag vill att publiken ska tänka: "Det där har jag aldrig tänkt på förut". Man behöver inte hålla med, men man ska tänka på varför man inte gör det i så fall. De ska skratta så att käkarna värker och tänka så att hjärnan värker, säger Soran Ismail.