Det var en strid ström människor som slöt upp kring kvarteret Viadukten under onsdagseftermiddagen för att ta farväl av de gamla byggnaderna intill Teaterparken. I början av maj påbörjas rivningsarbetet för att bereda plats åt en framtida cirkulationsplats.
Runt 50 personer samlades utanför det rosa bostadshuset som stått pall sedan början av 1800-talet. Sedan dess har den inhyst allt från kopparslagare, torghandlare och konstnärer. Den har använts som kontor och sist som härbärge under 00-talet
En av besökarna var Lars Einar. Han har en alldeles särskild relation till det rosa huset, och till den gamla macken mitt emot.
– Mina föräldrar ägde huset mellan 1939-1950 och min pappa hade mekanisk verkstad här. Jag jobbade här mellan 1946-1949 på somrarna, säger han.
– På andra sidan gatan hade hästhandlare Samuelsson sina stall. En gång så skenade två hästar med ett hölass. När de kom in hit välte släpet och hela gården blev full med hö, fortsätter Lars och skrattar.
Skiftningarna är många i det rosa gamla huset. Överallt syns spår från tiderna som passerat; gamla tapeter bakom utslitna väggar, bortglömda katalogsystem och bråte.
I ett ljusskyggt rum ligger ett färgblekt täcke och en gulnad kudde på golvet, bredvid står en utdaterad radio, tillsammans med fyra urdruckna ölburkar - igendammade spår av en sliten själ.
På plats under eftermiddagen fanns också byggnadsantikvarien Eva Wockats, som berättade om kvarterets historia och höll i rundvandringen i det rosa huset. Hon hade gärna sett att husen fått leva vidare.
– Jag tycker det är jättetråkigt. Så många äldre hus har vi ju inte kvar här egentligen. Jag hade gärna sett att man flyttat husen någon annanstans men då ska det ju till pengar. Och vilja framförallt, säger hon.