I fredags brann det i skogen i Fjällmossen. Branden var planerad och länsstyrelsen har planer på att bränna ett eller två områden per år fram till 2019. Mängder av arter är beroende eller starkt gynnade av just skogsbränder som medför döda träd och öppna marker med bränd mineraljord.
– Det är ett led i bevarandet av massor av arter som inte skulle klara sig i ett brandfritt landskap, säger Hans Ahnlund, skogsbiolog som jobbar med uppdrag åt länsstyrelsen i Sörmland.
För att se hur det kan se ut efter en skogsbrand gav sig SN ut några kilometer bort från Fjällmossen, till de djupa skogarna mellan Stavsjö och Ålberga, där länsstyrelsen genomförde sin första planerade bränning för knappt två år sedan.
Då, efter branden i det som ska bli Brännsjöarnas naturreservat, var allt svart. Nu spirar det på marken och de ljusgröna bladen står i skarp kontrast till den sotsvarta marken som fortfarande tittar fram mellan vegetationen. Och det är den brända marken, dit det ännu inte har kommit vare sig blåbärsris eller örnbräken, som är den mest värdefulla för många av de arter som stortrivs efter en skogsbrand.
Här kan sälgskott och tallskott gro. Fågeln nattskärran, som surrar hela nätterna, bygger sitt bo direkt på marken där det inte växer något. Skålsvamp, lunglevermossa och olika stekelarter är andra som trivs på den brända marken.
Tallarna på det som tidigare var ett hygge reser sig fortfarande höga, men många är på väg att dö. Den blå praktbaggen hittar snabbt försvagade träd och lägger sina ägg innanför barken. Larverna som lever i barken lockar dit hackspettar som pickar loss barken.
– Det kommer att dö betydligt fler tallar här. Många har ingen bark kvar, men är gröna i toppen, de är dömda. Men det är ganska få som dog i själva branden, säger Hans Ahnlund.
Mitt i den dramatiska och ödeläggande branden händer inte så mycket som man kan tro.
– Det är de kommande dagarna, när glödbranden ligger och bränner i marken som det mesta händer, säger Per Folkesson, handläggare på länsstyrelsen.
Bara någon dag efter själva branden hade den sotsvarta praktbaggen nosat rätt på den brända veden.
– De kan ta sig långa sträckor. De har fantastiskt väderkorn och dessutom ett infraröd-känsligt organ, så de kan känna av värmen på långt håll, säger Hans Ahnlund.
Skogsbranden vid Brännsjöarna var början på ett omfattande naturvårdsarbete och efter Fjällmossen planeras en bränning vid Nynäs.
– Det är ett sätt att växla upp naturvårdsarbetet, säger Per Folkesson.