Under 17 år hade SN:s ägare Armas Morby byggt upp en grupp av sex tidningar, bland annat SN, Länstidningen i Södertälje och Norrtelje Tidning, som var starka på sin ort och mycket lönsamma.
När Armas Morby ville sälja hela koncernen nobbade han spekulanter som Bonniers, Norrköpings Tidningar, Eskilstuna-Kuriren och Svenska Dagbladet. I stället tog han själv kontakt med Centerpartiet, som då var det största borgerliga partiet och ville stärka sin position inom massmedia.
Avslöjandet var naturligtvis pinsamt för Centerpartiets då ganska färske ordförande Torbjörn Fälldin. Centern hade i riksdagen drivit frågor om företagsdemokrati, nu hade man plötsligt köpt sex dagstidningar, en affär som gjordes upp mellan fyra väggar under stor sekretess.
Hemligheten läckte dock ut och Sveriges Radio avslöjade försäljningen i Morgonekot. Det väckte vrede bland de anställda:
– Armas Morby har åtskilliga gånger påstått sig företräda demokratiska värderingar, men personalklubbarna anser att hans handlade i det här fallet har satt demokratin ur spel. Personalklubbarna anser att även Centerpartiet bär ett ansvar för den uteblivna informationen.
Fast långt därborta i Västindien kände Armas Morby av de häftiga reaktionerna:
– Affären skulle inte få läcka ut innan personalen informerats, därför överväger jag att inte fullfölja affären, sa Morby till SN.
Fälldin kontrade:
– Jag är inte ansvarig för att försäljningen läckt ut, sa Fälldin.
En vecka senare var dock allt frid och fröjd, affären gjordes klar, och Armas Morby besökte SN tillsammans med centertopparna Torbjörn Fälldin, Karin Söder, Gustaf Jonnergård och Allan Pettersson.
Ledarsidan blev C-märkt, men tidningen skulle även i fortsättningen servera nyheter utan partipolitiska sidoblickar, lovade Fälldin.
Och som plåster på såren fick personalen en miljon kronor, som fördelades i proportion till antalet anställda på varje tidning. För SN blev det 400 000 kronor som i första hand skulle användas som bidrag till studier och vidareutbildning, i andra hand av personalklubbarna till främjande av fritidsaktiviteter. Om det blev ränta på pengarna skulle den användas till "trevnad och nöje.
1972 betalade Centerpartiet omkring tio miljoner kronor för tidningskoncernen, i dagens penningvärde cirka 63 miljoner kronor.
32 år senare sålde Centerpartiet sin tidningskoncern, som då hade vuxit rejält, för 1,8 miljarder kronor och blev samtidigt världens rikaste politiska parti. Men då fick inte personalen en enda krona.