I ett av fallen slog barnets mamma larm till skolan redan 2005, men skolledningen vidtog inga åtgärder.
Fallet är ett exempel på att det är vanligt att barns berättelser om sexuella övergrepp inte tas på allvar, både inom skolan och i vuxenvärlden som helhet, anser Åsa Järnhäll Olsson och Johanna Järnhäll, grundare av den Nyköpingsbaserade organisationen Barnkraft.
- På sätt och vis är det lätt att förstå varför. Sexuella övergrepp mot barn är fruktansvärt. Får en person signaler om att ett barn är utsatt, och att förövaren är en omtyckt kollega eller kär partner, så vill man inte tro att det kan vara sant, säger Åsa Järnhäll Olsson.
- Men som vuxen måste man fråga sig vad som händer om man har tolkat signalerna rätt, och inte gör något. För barnet blir det ytterligare ett övergrepp, säger Johanna Järnhäll.
Lärare och övrig skolpersonal har en stark vilja att lära sig mer om hur man kan arbeta mot sexuella övergrepp mot barn, berättar Åsa Järnhäll Olsson och Johanna Järnhäll. Men eftersom lärarhögskolorna saknar obligatoriska kurser i ämnet, är kunskapsnivån relativt låg, anser de.
- På sin höjd tar lärarhögskolorna in oss som föreläsare. Det är bra men vi tycker att ämnet borde få större utrymme i utbildningen. Vår erfarenhet är att skolpersonal vill lära sig mer. Och det vore bra för barnen.
Barnkraft har ett 90-konto och arbetar mot sexuella övergrepp mot barn, bland annat genom att erbjuda skolor gratis föreläsningar i ämnet.