Grannarna var positiva till idén om ett vindkraftverk som skulle försörja gården och lite till med el. Luftfartsverket och Försvarsmakten hade inga invändningar. Men kommunen och länsstyrelsen hittade flera hinder. Framför allt handlade det om buller och fornlämningar. Och enligt Andreas Herlitz var tjänstemännen inte tillmötesgående.
– En kvinna från länsstyrelsen kom hit och tittade. Jag föreslog att lägga det på åkern, men det kunde finnas fornlämningar där också. När jag frågade var jag skulle placera vindkraftverket fick jag svaret att lämna in en ansökan till och vänta på att de behandlade den.
Och trots att de erbjöd sig att bygga bullerplank om det bullrade för mycket fick de nej från kommunen.
– Här utvecklar vi något som hela världen skriker efter för våra skattade pengar och så krånglas det och krånglas det, säger Liselotte Herlitz.
– Vi förstår att det finns lagar och regler, men det handlar om att hjälpa till och vara konstruktiv.
I papperstidningen torsdag 7 maj: Landshövding Bo Könberg: ”Det är ett problem att det finns så lite vindkraft i Sörmland”
De ger upp kampen för vindkraften
Liselotte och Andreas Herlitz ville bygga ett vindkraftverk på gården i Runtuna. Men efter tre års kamp mot kommunen och länsstyrelsen ger de upp. De konstaterar att myndigheterna har hittat det ena hindret efter det andra och att de inte fått någon konstruktiv hjälp.
Så jobbar vi med nyheter