– Det verkar inte finnas några okastrerade hankatter i närheten, säger Maria Ekstrand.
Lovina är ett och ett halvt år. Hennes fluffiga gråspräckliga päls är sammetsmjuk. Hon är kelig (mot dem hon gillar) och söker gärna spänning i ladugården på Kjulsta gård (även om hon kanske inte är världens bästa jägare).
Hur som helst, Maria och barnen vill att Lovina ska få en kull ungar innan hon steriliseras. Det har visat sig vara lättare sagt än gjort. Inte en enda friare har gett sig tillkänna trots att kattan nu med all önskvärd tydlighet visar att hon är redo.
– Det är förstås bra att det inte stryker runt okastrerade hankatter. Folk tar ansvar. Men vi vill ju ha kattungar.
Maria letar nu aktivt efter en lämplig partner till Lovina. Helst en äkta bondkatt.
– De är tåliga och friska.
En del tycker att det är ansvarslöst att sätta fler katter till världen. Maria är rätt säker på att kattungarna kommer att bli adopterade av släkt och vänner när det är dags.
– Blir det väldigt många ungar kanske jag måste sälja. De kommer i så fall att bli dyra, den som köper en katt ska vara beredd på att det kostar med försäkring och årliga vaccinationer. Helst vill jag att katterna får bo på landet.
Men allt detta är beslut som får komma längre fram. Först måste det ju bli en match med en kattkille.
Så här säger Jordbruksverket om det nya lagkravet på att förhindra oplanerad förökning:
Som kattägare är du skyldig att se till att din katt inte förökar sig oplanerat. En planerad kull innebär bland annat att du tar hand om kattungarna. För att förhindra att din katt förökar sig oplanerat kan du till exempel
- låta en veterinär kastrera katten
- hålla katten inomhus vissa perioder på året
- ha katten i en rastgård
- eller ge preventivmedel till din honkatt.