"En doft av sommarens sista dagar, när vinden blåser in i från England", som den där folkkäre Linköpings-trubaduren sjunger. Det var lite så det kändes på Träffen när Typ en festival gick av stapeln för åttonde året i rad; smått kylslaget och tidvis regn, följt av en efterlängtad kvällssol som gjorde vad den kunde.
Besökarantalet lät vänta på sig fram tills början av kvällen, då publikströmningen framför de två scenerna ökade i takt med att huvudakterna gjorde sig redo. Bland de besökare som SN pratade med var det Guldskivebelönade bandet Lillasyster som lockade mest.
Nytt för i år är att festivalen skalats ned till en dag från att tidigare ha pågått i två dagar.
– Delvis handlar det om att göra det lättare för alla som är iblandade under festivalen. Det blir enklare att hitta volontärarbetare som kan vara med hela festivalen. Förhoppningsvis får vi fler besökare också, säger Sofie Jansson, som är med och arrangerar Typ en festival.
Det är andra året som man håller festivalen på Träffen, något som hittills mottagits med både ris och ros bland besökarna. Rösterna under årets festival verkade luta lite mer åt ris-hållet, åtminstone vad SN kunde erfara.
– Jag har alltid varit kritisk till Träffen. Det är för ojämna ställen att vara på. Att låta vissa av banden spela på en gammal teatersalong känns inte som det bästa, säger Sebastian Broberg, 19, boende i Nyköping.
– Men jag tycker det är otroligt att de lyckats få hit ett så pass stort band som Lillasyster, lägger han till.