Hon beskriver smärtan som att bli huggen av sylvassa knivar. Andra liknar det vid en brännande eld, vilket förklarar sjukdomens öknamn "helveteseld". Det handlar om bältros. Nyköpingsbon Sofia vet hur det känns. Hon har kämpat mot virusinfektionen sedan början av förra året. Först mot smärtan från utslagen och efter läkningen mot neuropatiska smärtor, så kallade nervsmärtor. Vi träffas hemma i hennes lägenhet för ett samtal om fysisk och psykisk frustration, medicinska biverkningar och kämpaglöd.
– Jag fick de första utslagen i mars förra året. Då var det bara som små röda prickar. Sedan fortsatte det med att jag vaknade upp på nätterna och hade ont i ljumsken. Tillslut hade jag så ont att jag knappt kunde gå, berättar Sofia.
Trots detta väntade hon med att uppsöka läkare i förhoppning om att besvären skulle gå över.
– Det ska mycket till innan jag uppsöker sjukhus men efter tag kände jag att det inte var normalt att ha så pass ont. Då uppsökte jag läkare. Jag visste ju inte vad bältros var då. Därefter fick jag vara hemma från jobbet i två veckor för att sedan börja jobba heltid igen. Men jag kände smärta hela tiden, säger hon.
Det var början på en lång period av fysisk smärta följt av en stor frustration över att inte kunna utföra arbetet till fullo. Sofia är civilutredare hos polisen där hon bland annat förhör brottsmisstänkta, ett jobb som kräver noggranna förberedelser och fokus. Uppgifterna blev svåra att utföra eftersom Sofia hela tiden hade smärtan och medicineringens biverkningar emot sig.
– Jag fortsatte att jobba men drog mig undan från att hålla förhör. Det känns tråkigt och jag har upplevt en stor frustration över att inte kunna göra vissa saker på grund av smärtan. Jag har varit väldigt arg, säger hon.
Biverkningarna från medicinerna har ofta gjort henne väldigt trött, ibland på ett sätt som inte bara försvårat yrkeslivet, utan även det vardagliga livet.
– Jag har fått blodtrycksfall där det bara har svartnat för ögonen. Vid ett tillfälle ramlade jag in i köksbordet. Andra gånger kunde jag höra hur jag sluddrade när jag pratade. Jag blev jättetrött. Stundtals fick jag nästan springa till sängen för att inte tvärdäcka på plats, berättar Sofia.
Idag har behandlingen förbättrats, bland annat genom särskilda plåster som lindrar smärtan. Sofia håller även på att trappa ner på medicinerna.
– Jag tror att jag kommer bli av med det här. Just nu är det nog mest muskelsmärtor jag känner, som kommit av nervsmärtorna, och det vill jag hellre lindra genom att röra på mig, säger hon hoppfullt.