Två kunder sitter i de brunröda vintagefåtöljerna vid väggen. Mariette Granfeldt väntar på sin mamma Vanja Thelin-Jonsson, som just blir klippt av Marie Karlsson, medan Anita Karlsson väntar på att bli klippt.
Så här har det sett ut sedan 1982, när Lotta och Marie Karlsson tog över salongen efter Jean Hallberg, som hade ägt den sedan 1938. Duon gav salongen namnet Karlssons klipperi och har till idag klippt håret på upp till fyra generationer.
I salongen hörs skratt och värme när minnen från alla år delas och återberättas. Samtidigt så fälls det en och en annan tår, från både frisörerna själva och från kunderna.
– Det känns tungt, jobbigt och ledsamt att vår verksamhet ska stängas. Vi har kunder som vi har klippt i över 40 år, frisörsalongen är mer än bara en arbetsplats för oss, säger Marie Karlsson med gråten i halsen.
Hon och Lotta träffades i 20-årsåldern, blev vänner och bestämde sig för att ta över tillsammans. De har varit med från den tid när kunderna betalade med enbart kontanter och checkar, tills idag då majoriteten betalar med kort.
Vad är den största förändring som ni upplevt genom åren?
– Det märks tydligt hur samhället är alltmer stressat, inte minst på vår frisörsalong. Förut så kunde kunderna komma in på sin lunchrast och vänta i en timme eller två för att bli klippta. Idag är det flera kunder som kan knappt vänta i 20 minuter, säger Lotta Karlsson.
Nu ska salongen stänga – den 30 mars är sista dagen.
– Den främsta anledningen till att vi stänger är att jag vill pensionera mig, säger Lotta Karlsson.
Hon och Marie har hoppats hitta någon som kan ta över, men så ser det inte ut att bli:
– Vi har annonserat på Facebook, Blocket och i SN, säger Lotta Karlsson som dock inte helt har gett upp hoppet.
Varför tror ni att det är svårt att hitta någon som kan ta över?
– Det är ont om frisörer i vår tid. Det känns också som att inflationen är en bidragande orsak och det är svårt att vara egenföretagare under lågkonjunktur, säger Marie Karlsson som nu funderar över vad hon ska göra i stället.
Vår intervju avbryts av att Lotta och Marie får krama om sina kunder och tar farväl. Vi hinner med en sista fråga: Har de någonsin funderat på att göra något annat?
– Nej, att jobba som frisör har alltid varit en självklarhet för oss bägge två. Jag växte upp med en pappa som var frisör, säger Marie Karlsson.