RÀddningstjÀnsten och ambulansen gav familjens 8-Äriga dotter en apa och en nalle. "De betyder mycket för henne", berÀttar mamman.
SkrÀcknatten gör sig fortfarande pÄmind.
NĂ€r mordbrĂ€nnarna slog till den 30 september var pappan och familjens yngsta dotter ensamma i lĂ€genheten. De höll pĂ„ att göra sig i ordning för natten nĂ€r de hörde ett kluckande ljud frĂ„n lĂ€genhetens brevinkast. UngefĂ€r samtidigt spred sig lukten av bensin och sedan sa det "poff" â och hallen stod i lĂ„gor.
Dottern trodde hon skulle dö. En mÄnad senare Àr hon fortfarande pÄverkad, berÀttar mamman.
â Plötsligt kan hon stanna i steget. Hon fryser liksom till is. NĂ€r vi kramar om henne berĂ€ttar hon om sina tankar. Hon Ă€r tillbaka dĂ€r i lĂ€genheten, bland lĂ„gorna.
I nÀsta sekund kan dottern vara som vanligt: En levnadsglad 8-Äring som har nÀra till skratt. Resten av familjen upplever nÄgot liknande, Àven om dalgÄngarna och topparna inte Àr lika djupa, berÀttar mamman.
â Vi har fortfarande saker kvar i vĂ„r gamla lĂ€genhet. Vi har inte orkat ta itu med den just nu. I stĂ€llet umgĂ„s vi med varandra. Det kĂ€nns viktigare Ă€n nĂ„gonsin.
Ăven om sĂ„ren Ă€r levande börjar vardagen att Ă„tervĂ€nda. De mörka minnena finns sĂ„ klart dĂ€r â men ocksĂ„ ett nytt ljus.
Efter mordbranden stod familjen pÄ bar backe. De kunde inte vara kvar i sin gamla lÀgenhet och i princip allt familjen Àgde stank av sotlukt.
I det lĂ€get stĂ€llde BrandkĂ€rrsborna â och Ă€ven andra Nyköpingsbor â upp för de drabbade.
â Det startades en insamling. Vi fick ett presentkort pĂ„ Ica, sĂ„ att vi kunde köpa mat. Victoriahem ordnade en ny lĂ€genhet till oss. MĂ€nniskor gav oss klĂ€der och möbler, berĂ€ttar mamman och fortsĂ€tter:
â Det gĂ„r inte att beskriva hur viktigt det var för oss. Vi behövde sĂ„ klart klĂ€der och möbler. Men vi fick ocksĂ„ vĂ€rme. Mitt i allt skit fick vi bevis pĂ„ att det finns godhet.
Ăn sĂ„ lĂ€nge har familjen inte orkat tömma den rökskadade lĂ€genheten pĂ„ saker. "Men snart mĂ„ste vi ta itu med det. Det blir svĂ„rt att gĂ„ vidare innan det Ă€r ordnat", sĂ€ger pappan.
Totalt utsattes tre trappuppgĂ„ngar för mordbrĂ€nder under kvĂ€llen den 30 september. Polisen bedömer att attackerna var en del i den vĂ„ldsvĂ„g som skakat Nyköping â men att gĂ€rningsmĂ€nnen misstog sig och i ett par av fallen tĂ€nde eld pĂ„ fel adresser.
Redan dagen efter skrÀcknatten visade BrandkÀrrsborna prov pÄ sin medmÀnsklighet, berÀttar mamman.
â Efter brĂ€nderna samlades massor av grannar hĂ€r utanför pĂ„ gĂ„rden. De stöttade oss som drabbats vĂ€rst. FrĂ„gade hur vi mĂ„dde och hur det var med barnen. SĂ„dan omtanke gör skillnad.