– Vi har ingen frihetsberövad i det ärendet, säger Mika Segerdahl, åklagare i målet.
Hon är fåordig, och det av förklarliga skäl. Rättsvårdande myndigheter är övertygade om att kriminella använder nyhetsmedier för att hålla koll på utredningar. Skulle åklagare försäga sig riskerar det en långdragen utredning.
Gärningsmannen tros ha fångats på övervakningskameran som står fastmonterad i centrala Stenkulla. På filmen syns en ung gärningsman som går att knyta till brottet, är polisens uppfattning.
Kan gärningsmannen ha flytt Nyköping?
– Det är ingenting jag kan svara på, säger Mika Segerdahl.
I andra, liknande, fall har utförare snabbt lämnat den ort som de begått våldsdåd i. Dels för att inte åka fast och dels för att de oftast inte har någon koppling till staden.
Exakt så var det under våldsvågens inledande skede. Förövare reste hit från andra delar av Södermanland, utförde våldsdåd och försökte sedan fly från platsen. Hur det är i fallet med den grova mordbranden i Stenkulla får utredningen utvisa.
– Jag kan inte säga något om gärningsmannen, inte någon ålder eller om den är hemmahörande i Nyköping eller inte, säger Sune Asp, utredare vid polisens rotel för grova brott.
Motivet för gärningen är fortsatt okänt, både för Södermanlands Nyheter och för Polismyndigheten. Gällande tillvägagångssättet går det däremot att berätta mer.
Det är tidigare etablerat att en, numera identifierad, gärningsman anlagt en brand på ett våningsplan i ett av höghusen i Stenkulla. Brandfarlig vätska har använts för att skynda på brandförloppet.
Metoden har blivit allt mer vanlig i Nyköping under den senaste tiden. Skadorna i trapphuset påminde starkt om de skador som gick att se efter mordbränderna i Brandkärr.
Att just använda sig av bränder ligger till fördel för utförarna och till kraftig nackdel för polis. Elden slukar oftast samtlig teknisk bevisning. Det gör det svårare för NFC, Nationellt forensiskt centrum, att knyta någon gärningsman till brottet med hjälp av dna.
Allt detta pekar på vikten av vittnesuppgifter eller andra typer av iakttagelser som polis blir beroende av när annan bevisning faller kort.