I en korridor på Gripenskolan och står Deeqa Hassan från Somalia vid sitt skåp. Snart har hon bott i Sverige i tre år och är en av de 19-åringar som nu har sista chansen att söka till gymnasiet innan hon blir för gammal. Merparten av dem som börjar på språkintroduktionsprogrammet hinner inte skaffa sig de förkunskaper som krävs innan de fyller 20 och faller för åldersstrecket. Men Deeqa Hassan är vi gott mod.
– Jag har sökt ekonomi, samhäll och naturvetenskap och jag tror jag kommer in. Ja, jag kommer in. Och skulle jag inte göra det så finns det andra vägar, man behöver inte bli rädd, säger hon.
Cecilia Karlström är rektor för introduktionsprogrammen i Nyköping och anser att det är svårt att göra statistik från år till år på hur många som går vidare till gymnasieskolan.
– Det handlar om helt olika flyktingströmmar och personer med helt olika studiebakgrund. De som kommer från Syrien nu har ofta gått ett halvt gymnasium och är duktiga på engelska och matematik, samtidigt som deras skolsystem liknar vårt, säger hon.
Hon ser ljust på framtiden för de elever som nyligen börjat på programmet. Även om det varit tufft att antalet elever ökat så mycket på kort tid, är det enligt henne även en del av lösningen. Det blir helt enkelt stordriftsfördelar.
– När man går över gränsen på ett hundratal elever så börjar man kunna få till ett bra utbud av kurser och ämnen. Nu kan vi exempelvis ha gymnasiematematik på arabiska, säger hon.
Annelie Rosén som arbetar som administratör för programmet känner igen några av de svårigheter som beskrivs i rapporten.
– Mycket beror på när de kommer till Sverige. Är de i 18-, 19-årsåldern är det omöjligt, då finns det inte en chans att söka till gymnasiet. De som kommer till Sverige som 16-åringar har inte heller lång tid på sig, säger Rosén.
– Det bästa är om de kan börja på högstadiet och har några år på sig där att hinna förbereda sig inför gymnasiet.