Det duggar lätt när Anna Brodén rör sig mot kohagarna. Hon driver en KRAV-gård utanför Nyköping och har många tankar i huvudet. Hon beskriver att hon känner sig uppvarvad.
Hon tänker på allt från foderbristen till att hennes gård ska bli föremål för djurättsaktivister. När djuren rör sig från den gröna hagen mot mjölkmaskinen blir vissa lite leriga sista biten. Verkligheten ser inte ut som Bregottfabriken.
– Men där har vi ett eget ansvar, hur vi säljer in vår verksamhet, säger hon sjävkritiskt och verkar inte så stressad över att SN:s bilder inte är så Instagramvänliga den här blöta dagen.
Däremot tycker hon att foderbristen är ett betydligt större orosmoment.
– Det känns oroligt i bröstet, säger hon och pekar var ängsligheten sitter.
Det handlar om hur mycket regn och vilken temperatur som våren och försommaren kommer att få.
– Det är en viss fördel att det är svalt. Då försvinner inte fukten lika lätt, men samtidigt behövs värme för att gräset ska växa.
Det är med andra ord komplext.
Hon förklarar att hon inte är ensam om sin tankar inför sommaren. Det är inte bara hos henne som det börjar ta slut i ladorna.
– Även de konventionella bönderna är oroliga, säger hon.
På gården finns mjölkor, grisar och får. Om det inte börjar växa ordentligt snart kan det bli läge att slakta djur.
– Det kallas lite slarvigt för "nödslakt" men egentligen är det ganska kontrollerat, säger hon.
Problemet är dock: Minskar lantbrukare beståndet, kan det bli ännu tuffare nästa år. Så "nödläge" är på sätt och vis ändå en relevant beskrivning.
När hon beskriver sin situation låter det nästan som ångestframkallande förhållanden.
– Visst är det tufft men jag tror på det här. Dessutom är gården självläkande, säger hon.
För att bevisa det går hon upp till årets lammungar och plockar varsamt upp ett. Lammet lägger hon i famnen på SN:s reporter.