FN, Europarådets tortyrkommitté (CPT) och olika organisationer för mänskliga rättigheter har kritiserat Sverige för att en häktad kan vara avskärmad från all mänsklig kontakt 23 timmar om dygnet.
Enligt olika forskningsrapporter (bland annat från kriminalvården) leder isolering till ökad psykisk ohälsa och till att risken för självmordsförsök ökar. I en kritisk rapport från 2009 liknade CPT förhållandena vid tortyr.
I Sverige är det häktade med restriktioner som riskerar att drabbas av isolering.
Om en domstol medger restriktioner, kan en åklagare besluta att den häktade inte får ha någon kontakt med världen utanför häktet. Åklagaren kan också besluta att den häktade inte ska få ha kontakt med de andra häktade.
För kriminalvården är möjligheten att i dessa fall bryta isoleringen begränsade. Häktade med fulla restriktioner kan till exempel inte delta i den stickningsverksamhet som finns i Nyköping.
Resultatet kan bli att den häktade tvingas sitta ensam i sin cell 23 timmar om dygnet. Enligt en vanlig definition anses en person vara isolerad, om han eller hon inte får träffa andra människor under 22 av dygnets timmar.
Den arbetsgrupp som på uppdrag av RÅ har tittat på problemet, föreslår att man bör överväga att förbjuda isolering i svenska häkten.
– Vi har nu lämnat över vår rapport till RÅ, som ska besluta hur arbetet ska fortsätta. Vad jag förstår kommer ett beslut relativt snart, säger chefsåklagare Agneta Isborn Lind, som har lett arbetsgruppens arbete.
Enligt arbetsgruppen är problematiken allt annat än lätt. Restriktionerna har ett viktigt syfte, de ska skydda den polisutredning som bedrivs.
I vissa fall bör det trots allt vara möjligt att ha mindre hårda restriktioner än i dagsläget. Häktade med restriktioner bör till exempel kunna tillåtas att umgås med andra häktade som har restriktioner i större omfattning.
Enligt arbetsgruppen är problemet med isolering också en resursfråga. Får häktena mer personal, kan personalen i större omfattning tillbringa tid med de häktade som har restriktioner.