Tältet var proppfullt på Forum Nyköpings sista samtalspass när Hanna Gadban, författare och ledarskribent, berättade om sin verklighet som ett exempel på vad den som uttrycker vissa åsikter i offentligheten får stå ut med.
– Aldrig trodde jag att jag skulle behöva bära överfallslarm i ett land som är demokratiskt, sade hon.
Hon är muslim och feminist och efterlyser en liberal, västerländsk islam. Hon har lyft frågor om hederskultur, slöjtvång och islamistisk extremism. För publiken berättade hon om de hot hon har fått ta emot och att hon har tvingats gå under jorden.
– Jag har höjt rösten och berättat vad som händer. Att kritisera radikal islam är det en del av yttrandefriheten?
Med på samma samtalspass var även Rebecka Bohlin, författare och journalist, som listade upp hur många journalister som hotas.
– Näthatet får konsekvenser. Journalister tvekar om att rapportera om vissa frågor, kommentarsfält stängs. Det är naturligtvis ett hot mot vår demokrati.
Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (L) talade om faran i att folk väljer bort fakta och lever i bubblor utan att ta del av och lyssna på människor som tycker annorlunda och lever i en annan bubbla.
– Rösterna möts sällan, folk kör förbi varandra som på autobahn utan att deras vägar korsas. Jag tror att det är väldigt farligt.
Imam Abd al Haqq Kielan konstaterade att integrationspolitiken har misslyckats totalt när människor lever i segregerade förorter.
– Man kommer ingenstans förrän man har löst de sociala problemen, sade imamen.
Han påpekade också hur tagen han blev av Hanna Gadbans tal och berättade om den starka roll kvinnor har haft inom islam historiskt.
Trots den hårdnande och alltmer polariserade debatten som förs är det viktigt att inte glömma de goda exempel på möten som finns, sade Rebecka Bohlin, och konstaterade att det finns många.
Men det krävs tålamod och uthållighet för att möta hoten och hatet, sade Birgitta Ohlsson. Och lite "jävlar anamma".
– Man måste fortsätta och inte ge upp. Och ofta krävs en stor personlig insats, som för Hanna till exempel.
Hanna Gadban ser sig själv som ett exempel på att yttrandefriheten är i fara och under hennes tal fälldes tårar bland publiken.
– Gråt inte. Jag lever fortfarande, men tyvärr, inte det liv jag har drömt om.