Första stroken fick han för tio år sedan när han var 70 år. Senaste gången, Ragnar Johansson säger den "sista", var i julas. han hade opererats för gallan och låg på en vårdplatsavdelning på Nyköpings lasarett och läste SN.
– Så plötsligt märkte jag att jag inte kunde lyfta vänsterarmen, i övrigt kände jag ingenting i kroppen.
När överläkaren kom så konstaterades det att han fått ännu en stroke.
– Fem strokes, det är inte många som haft, säger Ragnar Johansson galghumoristiskt.
Hans goda humör har hjälpt honom igenom sjukdomen, men det finns förstås också en baksida. För varje stroke så dör hjärnceller, blodtillförseln täpps igen.
För Ragnar Johanssons del har det inneburit att han tvingas använda käpp annars riskerar han att ramla omkull, ena kroppshalvan hänger inte med i samma utsträckning som tidigare.
Och så har han noterat att han både har lättare att bli irriterad och ha närmare till gråten.
– Jag har aldrig haft något humör när jag till exempel i min ungdom spelade bandy. Jag kunde åka på en tackling utan att jag hetsade upp mig.
Men nu, säger han, kan han bli lite småirriterad.
– Då försöker jag att lugna ned mig, säger Ragnar Johansson.
Och gråta gör han nästan varje dag. Det kan komma plötsligt och nästan utan förvarning.
– Det bara kommer ändå, säger han.
Men stroke är även som många andra sjukdomar en anhörigsjukdom. Anhöriga påverkas. Därför vill återuppstartade Nyköping-Oxelösunds strokeförening starta anhöriggrupper.
Det ska föreningen bland annat informera om i gallerian Axet i Nyköping på strokedagen i dag, tisdag.
– Väldigt många riskerar att bli ensamma, säger Lillian Virström, ordförande i föreningen.