Spökvandring i Nyköpingshus inre pågår under höstlovet. Ett femtiotal barn med föräldrar, far- och morföräldrar är på plats.
Åsa Johansson, museipedagog från Sörmlands museum, guidar och tillsammans med plastiga spindlar och fladdermöss, konstgjorda spindelväv, spökliknande varelser som hänger från de välvda gångarna och mörkret i valven skapas en lite läskig och kuslig stämning.
Åsa Johansson berättar om 400-åriga handavtryck i murbruket, häxor som mist sin förmåga att flyga på en kvast och skrönor om spindlar.
Barnen får räkna spöken och klättra ner i valven av Nyköpingshus där det på sina håll är lågt i tak, golv som får en att trampa luftsteg.
Kasematt är rum, eller snarare gångar i försvarsmuren, gjutna i tegel eller betong med plats för kanoner och soldater att från gluggar i försvarsmuren beskjuta fienden.
Men för en del barn i dag ska det mer till för att bli skrämd.
- Vet ni vad ett spöke egentligen är? frågar Åsa Johansson.
- Ja, ett genomskinnligt lakan, svarar en pojke reptilsnabbt.
Och lika snabbt byts stämningen till muntra leenden.