Joni, Iggy, Ozzy, Björk och Lita klättrar upp på doktoranden Christina Hansen och slickar henne i ansiktet och på händerna när hon sätter sig på knä i rummet. De små vargarna ska hjälpa forskarna att ta reda på hur hunden har påverkats av att bli ett husdjur.
Knappt en månad gamla är de nästan som vilka hundvalpar som helst. Lekfulla och ganska tillgivna, men också lite skygga.
I rummet intill bor en kull hundvalpar.
Båda kullarna togs från mammorna när de var nio till tio dagar gamla. Det var viktigt att ta dem innan de öppnade ögonen.
– Det är enda sättet med vargar. Så att de präglas på oss, annars blir de för skygga, säger Hans Temrin, universitetslektor i etologi (läran om djurs beteende) och den som leder projektet.
Genom att föda upp hundar och vargar exakt på samma sätt vill forskarna ta reda på hur hunden egentligen skiljer sig från sin förfader.
– Hunden är ju en domesticerad form av vargen, säger Hans Temrin och poängterar att projektet framför allt syftar till att förstå hunden bättre.
Projektet har alltså inget att göra med bevarandet av vargar. De finns där för att jämföras med hundarna.
– Vi tittar på hur de leker, vem som leker med vem, hur de rör sig i rummet och hur de reagerar på ljud, säger Christina Hansen.
Valparna filmas tre gånger om dagen och i taket sitter kameror som fotograferar rummet en gång varje minut. Det och urin-, fekalie- och salivprover analyseras senare i projektet för att hitta mönster som kan visa hur valparna agerar på olika sätt.
Forskarna hoppas också att studien ska ge svar på frågor som har diskuterats under årtionden inom hunduppfödningen. Ofta hänvisas till vargflocken i förklaringar om varför hunden behöver en dominant ledare, men egentligen är forskningen på vargar mycket knapphändig.
– Vi vet egentligen väldigt lite om vargens sociala beteenden och projektet syftar just till att försöka se vilka skillnaderna egentligen är genom att föda upp dem under samma förhållanden och utan att mamman eller andra vuxna individer påverkar dem, säger Hans Temrin.
För att valparna ska få en trygg uppväxt är forskarna tillsammans med dem dygnet runt. De till och med sover med dem, en inne hos hundarna och en hos vargarna.
Om de är rädda?
– Nej, inte alls. Vi studerar dem bara de första sex till sju månaderna av deras liv och då är de inte så svåra att handskas med, säger Christina Hansen.