Han såg att vägdammet på bilens vänstersida var delvis avstruket. Först trodde han att någon råkat gå emot och fått smutsen på sina ytterkläder.
– Jag tyckte synd om den som fått sina kläder nedlortade, säger han.
Men lacken var skrapad och vänstra sidan på bilen var lätt intryckt.
Ett vittne som sett hela händelseförloppet gav sig tillkänna.
Av polisförhöret framgår hur vittnet satt i sin egen bil och skrev på sin ipad när en bil körde in i den tomma parkeringsfickan bredvid Hans Erikssons röda Volvo. Efter en kort stund backade bilen ut och lämnade platsen. Vittnet reagerade på att den röda Volvon hade skrapmärken i smutsen och la bilens registreringsnummer på minnet. Han såg hur bilen stannade på gatan i höjd med Elgiganten. Där gick föraren ur och granskade sin egen bil innan han körde iväg.
Hans Eriksson fick ett registreringsnummer av vittnet innan han ringde polisen och fortsatte till polisstationen för att visa upp skadan.
Det angivna registreringsnumret stämde inte. Men efter två dygns kontroller av olika nummerkombinationer lyckades Hans Eriksson spåra bilen och dess ägare.
– Nummerplåten var lortig så vittnet hade fått en siffra fel, säger han.
Vid det här laget var han riktigt uppretad.
– Jag letade upp den här personen och konfronterade honom. Jag fick honom att skriva ett erkännande.
Han var övertygad om att bilföraren skulle straffas. Men drygt två månader efter påkörningen beslutade åklagare Klas Engdahl att inte väcka åtal mot bilföraren. Bevisen räckte inte för en fällande dom.
– Jag minns ärendet men inga detaljer, säger Engdahl idag.
Trafikpolisen Carl-Jan Ekberg kommer ihåg ärendet trots att det är flera år sedan.
– Jag la ner rätt mycket tid på att höra den misstänkte. Som jag minns det hävdade han att han inte märkt att han kört på Volvon, säger Ekberg.
Hans Eriksson överklagade Nyköpingsåklagarens beslut att lägga ner utredningen. Men beslutet ändrades inte.
I polisförhöret berättar den utpekade bilföraren sin version av händelsen. Han hade varit osäker på om han varit emot Erikssons Volvo och säger att han inte såg några skador trots att han klev ur och tittade. Pappret med "erkännandet" skrev han eftersom han blev skärrad när bilägaren kom in på hans arbetsplats.
Försäkringsbolagen tog kostnaderna för reparationerna. Hans Eriksson begärde ersättning för den tid han lagt ner på att spåra bilägaren, ringa polisen åka till verkstaden, totalt 24 timmar. Han fick en "symbolisk summa" på 1000 kronor. Han är besviken på rättsväsendet. Och försöker nu alltid att parkera på en plats där risken för kontakt med andra bilar är så liten som möjligt.