Det var inget trevligt vårväder som Nyköping bjöd sina internationella gäster på. I regnet fick de köa för att komma igenom den rigorösa säkerhetskontrollen för att gå in i hörsalen på Studsvik. Väl inne väntade tre dagar späckade med idéutbyte om återvinning av metaller som kommer från kärnkraftverk och annan radioaktiv verksamhet.
– Det är en öppen konferens, man får komma oavsett vad man tycker om kärnkraft, säger Arne Larsson, senior rådgivare på Studsvik.
En stor del av de rör, turbiner och stålställningar som har funnits på kärnkraftverk kan renas och sedan återanvändas i stället för att lägga det i förvar.
Men ämnet är laddat i samhället. Frågan om så kallad friklassad metall har varit uppe i riksdagen. Och stålindustrins branschorganisation Jernkontoret påstår sig ha nolltolerans mot metallskrot som en gång har varit radioaktivt. Arne Larsson på Studsvik tror att en stor utmaning handlar om att hitta bra sätt att förklara för allmänheten.
– Radioaktivitet syns inte, luktar inte, smakar inte. Man måste mäta det och vi måste kunna berätta för människor hur det här fungerar, säger han.
Studsviks koncern-vd, Michael Mononen, tycker att kärnkraftsindustrin generellt har varit för dålig på att berätta hur det ligger till, i jämförelse med annan industri som är mån om att berätta hur bra den är.
– Vi ser oss som en del av en grön verksamhet. När det uppstår avfall hjälper vi till att ta hand om den på ett så miljövänligt sätt som möjligt.
Rädslan som finns för radioaktivitet, till exempel hos Jernkontoret, tror Arne Larsson beror på osäkerhet.
– Vissa accepterar inte någon radioaktivitet alls. Då accepterar man inte sig själv. Viss radioaktivitet finns över allt.
Men olika länder ser olika på att återanvända före detta radioaktiv metall. I Frankrike råder principen att allt inifrån kärnkraftverksamheten ska grävas ner.
– Men vi tror att det kommer att svänga. Ambitionen här är att friklassa så mycket som möjligt, säger Arne Larsson.
Många gånger kan radioaktiviteten vara som smuts som helt enkelt går att torka bort från föremålets yta, enligt Arne Larsson. Andra gånger handlar det om att med syra fräta bort den radioaktiva ytan alternativt med sandkorn blästra bort den. Men vissa delar inne i reaktortanken går inte att rena, utan måste till förvar.